Uppseendeväckande fakta om det ojämställda kapitalgapet väckte enorm debatt efter ett inlägg på X (tidigare Twitter) för en dryg vecka sedan. Situationen kan sammanfattas med att män sitter på 99,5% av riskkapitalet, nio av tio VD:ar i börsbolag är män och män äger ca 70% av det privata aktievärdet. Det är oroande siffror, men kanske ännu mer oroande var reaktionerna på inlägget som framförallt bestod av nonchalans inför problematiken och beskyllningar av enskilda kvinnor. Det verkar därför vara hög tid att vi friskar upp det kollektiva minnet om varför jämställdhet är så viktigt, och varför fördelningen ser ut som den gör.
För att vara tydlig, att ägandet och inflytandet i Sverige är så pass ojämställt spelar en enorm roll. Ägande och kapital kan kopplas ihop till egenmakt och frihet. Konkret handlar det exempelvis om att möjliggöra för kvinnor att kunna lämna ett dåligt jobb eller en dålig relation, att kunna vara ekonomiskt trygg som pensionär eller att ha möjlighet att flytta. I takt med att företag får allt mer makt i samhället är det också viktigt att kvinnor får vara med och forma utvecklingen. Sett ur detta perspektiv är det självklart oroande att kvinnor sitter på en så liten del av kakan.
Men det är inte bara för individuella kvinnor som den nuvarande situationen är problematisk, utan även för samhället i stort. Genom att kvinnor inte närvarar när många beslut fattas saknas en mångfald och bredd av perspektiv som ofta behövs för att fatta bästa möjliga beslut. Flera studier visar nämligen att mer jämställda bolag är både mer lönsamma och löper mindre risk att gå i konkurs.
Problemet med det ojämställda ägandet och inflytandet över Bolagssverige är ett faktum. Lika mycket är det ett faktum att detta kapitalgap inte till största del beror på individuella kvinnors val, eller passivitet. Det beror istället på bredare strukturella hinder i samhället.
Ett första hinder är självklart att finansmarknaden är mansdominerad, vilket medför att miljön inte alltid är särskilt välkomnande för kvinnor. Ett andra hinder är att investeringar självklart kräver kapital att investera, något som är svårare för kvinnor än män att tjäna ihop med tanke på att lönegapet ligger på nästan 10%. Ett tredje hinder, som förmodligen är det största, är att livspusslet helt enkelt inte går ihop för kvinnor. Många kvinnor lever hektiska liv, en följd av det ojämställda uttaget av föräldraförsäkringen och de starka sociala normer som medför att kvinnor i betydligt högre utsträckning än män tar ansvar för hushåll, barn och relationer.
Därmed har de varken tid att fördjupa sina kunskaper om investeringar eller att faktiskt göra det.
Kapitalgapet i Sverige bidrar till ekonomisk ojämställdhet och därmed en ojämn maktbalans i samhället. Att beskylla individuella kvinnor för detta är inte bara otrevligt, utan rakt av felaktigt. I Sverige vill vi gärna tro att vi har kommit långt när det gäller jämställdhet, och på många håll stämmer detta. Kapitalgapet visar dock tydligt att vi har fler strider att ta för jämställdheten.
