Regeringen har meddelat Sveriges olympiska kommitté att regeringspartierna och Sverigedemokraterna ser positivt på en svensk ansökan om att få arrangera vinter-OS och Paralympiska vinterspelen 2030.
Kravet från regeringens sida är att spelet ska vara ekonomiskt hållbart. Det är ett hårt krav att ställa, i praktiken är det mer regel än undantag att budgeten för de olympiska spelen spricker. Bara ett fåtal gånger har OS gått med vinst och i slutändan är det alltid skattebetalarna som på det ena eller andra sättet fått stå för notan. Att olympiska spelen är en stor och kostsam affär att ta på sig verkar såväl Sveriges olympiska kommitté (SOK) som den Internationella olympiska kommittén (IOK) ha insett.
Stockholm är tilltänkt som huvudort och Falun, Åre och Östersund ska stå värd för vissa tävlingar. Eventuellt kommer även Lettland och Norge vara med som arrangörer och stå värd för bob, rodel och skridsko. Att sprida ut evenemanget är ett smart sätt för att få fler att känna sig delaktiga, men det betyder inte att det är klokt att gå vidare med en ansökan.
IOK går förvisso in med mer ekonomisk finansiering än tidigare för att avlasta värdlandet och ställer högre krav på att använda redan befintliga arenor. Om det är något många av Sveriges kommuner varit duktiga på så är det att bygga stora arenor. I Falun tronar till exempel de sällan använda hoppbackarna och påminner om miljoninvesteringar.
Idrottsminister Jakob Forssmed (KD) har uttryckt att tanken inte är att skattebetalarna ska in med pengar utan att spelen ska stå på egna ben genom stöd från IOK samt via sponsor- och biljettintäkter. En förutsättning för regeringen för att säga ja, är att spelen blir hållbara och kostnadseffektiva.
Ambitionen är god. Men säg det kommunalråd som vill posera framför en sliten arena när hela världen tittar på. Säg den idrottsminister som inte skulle vara beredd att skjuta till det lilla extra när det anländer delegater från hela världen.
Regeringen menar att många svenskar skulle känna sig delaktiga och inspirerade av att OS hålls i Sverige. För den som älskar sport eller håller folkhälsan högt finns det naturligtvis ett värde i event av denna magnitud. Det är en jättechans att få fler att engagera sig i idrotter. Ur ett hälsoperspektiv vore det guld värt, många är de alarmerande rapporter om att barn i Sverige blir allt mer stillasittande. Men det går att få fler att röra på sig mer utan att arrangera OS.
Det vore på många sätt underbart om IOK:s nya finansieringsambitioner lyckas. På sikt skulle det kunna innebära att mindre länder kan arrangera spelen men framförallt att man kan undvika att lägga spelen i tvivelaktiga demokratier. Det rimliga vore dock att låta IOK bevisa att det de föresatt sig är möjligt, istället för att vara försökskaninen. För ett land av Sveriges storlek är det en hög risk att ta. För kommuner som redan kämpar med stora budgetunderskott är det en ännu högre risk. Det kommer inte att ligga på regeringen att infria förväntningarna – det kommer att ligga på Stockholm, Falun, Åre och Östersund.
