Träd påverkar oss människor och vi har en stark bindning till dem. Träden ger skugga och tar upp föroreningar, för att bara nämna några av de tjänster som träden bistår oss med. Det är glädjande att regeringen tar trädslagen ask och alm på så stort allvar att man förra året tillsatte en utredning för att rädda de hotade ädellövträden.
Utredaren Staffan Eklöf, fil dr i cell- och molekylärbiologi och – möjligen överraskande för en del – riksdagsledamot för SD, lämnade under torsdagen över ett antal förslag till landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) för att alm och ask fortfarande ska ha en framtid i Sverige. Almsjukan har varit välkänd under lång tid, och nu är almen akut hotad. Om inget radikalt görs kommer almen att vara borta inom 15 år. Asken är starkt hotad, alltså något mindre alarmerande än almen, genom askskottsjukan. Asken har den fördelen att någon procent av askarna är resistenta. Det hoppas utredaren ska kunna utnyttjas för att förädla fram resistenta askar.
Dessa ädellövträd har inte så stort produktionsvärde som andra trädslag, men är viktiga framför allt i stadsmiljöer. Asken har hamlats genom åren, almen bildar ofta alléer och båda arterna får ibland vara så kallade vårdträd. Att asken har varit viktig sedan urminnes tider visar berättelsen om Ask och Embla i den nordiska mytologin. Almen och asken är också oerhört viktiga som värd för många andra organismer – 62 arter lever enbart på alm och drygt 40 arter är helt beroende av ask. Skulle träden försvinna är också dessa arter borta.
Det är särskilt viktigt att fokusera på Gotland som har en unik fördel som ö. Här finns goda möjligheter att bekämpa almsjukan, och utredaren föreslår en nygammal lag som kan tvinga fram åtkomst till marken, om nu någon markägare skulle sätta sig på tvären gällande bekämpningen. Forskningsinstitutet Skogforsk lyfts fram som en viktig aktör som bör få fortsätta i minst tio år till för att utöka resistensförädlingen av ask. SLU Skogsskadecentrum bör få ett nationellt program under en femårsperiod för att samordna forskningen och förädlingen.
Det som möjligen kan vara kontroversiellt är att utredaren ser forskning kring genetisk modifiering av alm som ett viktigt komplement för att rädda trädet från att dö ut. Eftersom reglerna kring genmodifiering av växter är så pass hårda borde det ändå inte vara några problem att få det godkänt när syftet är att rädda ett trädslag från utdöende.
Finansieringen som detta kräver är relativt sett småpengar. Det billigaste förslaget, men också det med högst prioritet, är att bara fokusera på Gotland vilket skulle kosta 77 miljoner kronor. Det dyraste förslaget, att också satsa på forskning och resistensförädling även i övriga landet och dessutom arbeta fram en genetisk modifiering av alm skulle kosta 164 miljoner. Inte så mycket att tveka på för landsbygdsministern. Särskilt inte när satsningen inte bara skulle rädda kulturhistoriskt, socialt och miljömässigt viktiga trädslag utan också förhoppningsvis säkra framtiden för de arter som är beroende av dessa träd. Nöjda stadsbor får man på köpet, i en tid när grönska och träd innebär både renare lungor och avstressande miljöer även i stadsmiljö.
