Förslaget har gett upphov till ett kraftigt muller inom partiet. Nästan tusen motioner har lämnats in, med förslag på förändringar i texten. Tusen, det är mycket även för ett parti som är vant vid interna partikonflikter.
Men så är förslaget relativt radikalt och ett försök att göra Vänsterpartiet mer lockande för nya väljargrupper än de traditionella. Dagens Nyheter har räknat på olika begrepp i programförslaget. Ordet kapitalism finns inte alls med och ord som socialism nämns bara ett fåtal gånger. De klassiska vänsterbegreppen verkar närmast utrangerade av programgruppen. Inte att undra på att organisationen får snudd på panik.
Är Dadgostar beredd att sälja principerna för makten? Det verkar så. Hon har flera gånger nämnt att partiet är ute efter ministerposter i en S-ledd regering. Med tanke på partiernas historia, där Socialdemokraterna haft en inneboende "minst två armlängders avstånd" gentemot det röda partiet till vänster, är det inte så konstigt om V då måste ta till tydliga grepp för att visa att det menar allvar med att vara regeringsdugliga. Frågan är om partiledningen lyckas få igenom sina ambitioner på kongressen.
Att sälja sina principer för makten är annars något som flertalet partier ägnar sig åt. Inte undra på om väljarna är trötta på politik och käbbel, särskilt som det bara pratas enskilda sakfrågor och det är svårt att särskilja partierna.
Socialdemokraterna har i arbetsgrupper gått igenom olika politikområden i en sorts valanalys och ambition att tänka nytt. I stället verkar det som att partiet alltmer försöker triangulera Sverigedemokraternas politik och göra den till sin. Det kan knappast vara en väg till framgång på sikt, men Magdalena Andersson och hennes kollegor verkar tro att det kan hjälpa för att återta regeringsmakten.
Kristdemokraterna har under flera år närmat sig SD:s politik och låter numera som SD Light, vilket konstigt nog Ebba Buschs partikamrater verkar tolerera. Liberalerna har tydligt övergett principerna för makten, liksom Moderaterna. Säga vad man vill om SD, men partiet har tyvärr principer, även om de är unkna.
Ett parti måste ha någon sorts ideologisk ledstång, annars har det inget existensberättigande på sikt. Förhoppningsvis upptäcker väljarna det så småningom, efter ett antal år med valfrågor där partierna lockar med pengar utan principer. Pendeln måste helt enkelt svänga tillbaka någon gång. Vi har de politiker vi förtjänar, sägs det, och det borde få väljarna att titta sig i spegeln och fundera över sitt eget inflytande. Lite ryggrad behövs, hos både väljare och partier.
