Hur smart är det att bygga teknik för ”smarta” städer ihop med en diktatur som utgör ett säkerhetshot? Hur smart är det att utveckla vindkraftsteknik ihop med Kina – och att låta Kina bygga vindkraftparker i Sverige? Och hur smart är det att göra kopplingar mellan uppdragsutbildning för Försvarsmakten – och pågående teknologiutbyte med Kina?
Det spontana svaret är – inte särskilt. Därför bör Högskolans i Halmstads långtgående samarbete i Kina vara en självklar del i den allmänna granskning som regeringen nu tillsätter – i syfte att säkerställa att Sveriges säkerhet inte sätts på spel.
– Vi har inte en tillräckligt nykter syn på vår omvärld. Vi måste förstå att det finns länder som är extremt strategiska och systematiska i sitt arbete där de använder universitet och högskolor som en del i ett större säkerhetspolitiskt arbete, sade utbildningsminister Mats Persson till Svenska Dagbladet.
Varje insikt om säkerhetsrisker och sårbarheter lyser dock med sin frånvaro i de officiella dokument som Högskolan i Halmstad presenterar via sin hemsida. Där skryter man i stället om både akademiska och affärsmässiga samarbeten, samt sina fina kontakter med den politiska ledningen i Shanghai.
Shanghai Dianji University är det universitet som ligger Högskolan i Halmstad närmast. Utöver att universitet – att döma av dess hemsida – stundtals drillar utvalda studenter i ett "Military Training Program" finns dock inga uppenbara kopplingar till det kinesiska försvaret. Åtminstone inte enligt The China Defence Universities Tracker, en varningslista som har tagits fram av den australiska tankesmedjan ASPI (Australian Strategic Policy Institute).
Det är dock en klen tröst – för på varningslistan finns Tongji University. Och med Tongji samverkar Högskolan genom Sweden-China Bridge. I projektledningen för denna "bro" finns en professor och en lektor från just Tongji University - som tankesmedjan rankar som ett riskuniversitet där flera laboratoriemiljöer har militära kopplingar.
Ironiskt nog lyfts den teknik som den svensk-kinesiska samverkan ägnar sig åt även fram i en presentation av Högskolan i Halmstads uppdragsutbildning för svenska Försvarsmakten.
Ansvarig professor, Mike Danilovic, beskriver hur han "kopplar utbildningens metodfrågor till pågående forskningsprojekt, som till exempel Sweden-China Bridge".
Såsom i Kina så också i Sverige alltså? Det vill säga att försvaret drar nytta av högskoleforskning. Men det är ju viss skillnad om svensk forskning kommer svenskt försvar till del genom medvetna uppdragsutbildningar – och om halländsk högskoleforskning kommer kinesiskt försvar till del. I synnerhet i form av dold kunskapsöverföring.
Kina "bedriver en systematisk och omfattande underrättelseverksamhet och säkerhetshotande verksamhet mot Sverige och svenska intressen."
Dessa varningsord står i Säpos senaste årsrapport.
– När det gäller forskningssamarbeten så har vi med Säpo varnat i flera år om att man måste vara uppmärksam med vilka kontakter man har. Kinas intresseområden är allt från bilindustrin till specialteknik inom vissa områden, sade före detta Must-chefen Lena Hallin i Svenska Dagbladet tidigare i år.
Det är ungefär lika smart att låta kineser bygga svenska vindkraftparker som att låta Ryssland investera i kärnkraft. Och det är ungefär lika smart att låta Kina få ingående kunskaper om svensk teknik för samhällskritisk infrastruktur.
Den som dristar sig att kritisera sånt oskick kan dock få den "akademiska friheten" drämd i skallen. Högskolan i Halmstad använder gärna det knepet.
Nu ska tre myndigheter utreda läget och ta fram nationella riktlinjer för framtiden. Det är bedrövligt att det ens ska behövas. Men Kinas falska frihet har förvillat professorer i Halland och Sverige till galen förtjusning. Till sitt försvar hävdar de rätten att "tänka fritt", när de i stället borde "tänka rätt". Bäva månde den som måste bo i en stad vars smarta teknik kan kopplas till Kina.
