Ledare 13/8. Att terrororganisationer och gerillaarméer systematiskt tar gisslan som en del av sin strategi är väl känt. Det är naturligtvis förfärligt men det rörs sig också om organisationer från vilka ett kriminellt beteende är att förvänta. Att stater agerar på samma sätt är däremot inget mindre än hårresande. Inte desto mindre har regelrätta kidnappningar kommit att bli ett stående inslag i den kinesiska utrikespolitikens påtryckningsarsenal.
Ibland handlar det om den enskilde individen på något sätt väckt Pekings misshag, som i fallet med den svenske medborgaren Gui Minhai. Ibland om ren politisk vedergällning, utan någon synbar koppling till den drabbade individen.
Så tycks fallet vara med de två kanadensare som nu står inför rätta i Kina. Den ene, Michael Spavor, dömdes i onsdags till elva års fängelse för spioneri. Den andre Michael Kovrig väntar fortfarande på sin dom och åtalet pekat mot att den kan bli ännu längre.
Männen har ingen direkt koppling till varandra men greps ändå samtidigt 2018, som av en händelse bara några dagar efter att Meng Wanzhou, finansdirektör på det kinesiska Huawei, och tillika grundaren Ren Zhengfeis dotter, gripits på Vancouvers flygplats. Meng Wanzhou är i USA misstänkt för bedrägeri och en domstol i New York hade utfärdat en internationell arresteringsorder, en order den kanadensiska polisen agerade på. Att kanadensarna "The Two Michaels" som de benämns i sitt hemland, endast greps som för att ge den kinesiska diktaturen en hållhake står i öppen dager, ett drag i ett cyniskt spel. "Lika för lika", tycks de kinesiska regeringsföreträdarna mena, dessa relativiseringens mästare. "Ni griper ju våra medborgare", utan minsta hänsyn till anklagelsernas mycket skilda legitimitet. För övrigt släpptes Meng Wanzhou mot borgen och har, så när som på en elektronisk fotboja kunnat invänta sina domstolsförhandlingar extremt bekvämt, till skillnad från de två kanadensarna vars kontakt med omvärlden inskränker sig till möten med kanadensisk ambassadpersonal en gång i månaden.
Kinas allt mer aggressiva beteende börja så sakteliga bli uppenbart för alla och en var. Länge har möjligheterna till mycket de stora ekonomiska vinster som affärer med landet inneburit fått många att mot bättre vetande slå dövörat till. I USA börjar nu många företagare tvärtom undra om resor till Kina längre är värt risken. Det är en fråga som länge haft ett enkelt om än obekvämt svar, kortsiktiga ekonomiska vinster kan aldrig uppväga att vi låter våra friheter beskäras av den internationella politikens skolgårdsmobbare.
Förresten är det inte ens en fråga om huruvida det är värt risken att åka till Kina. Gui Minhai blev kidnappad under en semester i Thailand. Regimen i Peking känner bokstavligen inga gränser.
