Så kom den till slut. Konkursvågen. De företag som tillfälligt kunde hållas under armarna under corona-krisens lättnader och anstånd till Skatteverket, saknar nu livbojar. Ny statistisk från kreditinformationsföretaget UC visar att svenska konkurser ökade med 29 procent under 2023, jämfört med året dessförinnan. Därmed har antalet konkurser i Sverige, uppeldade av inflation och höga räntor, stigit till det högsta sedan 1990-talets finanskris.
En konkurs är en enskild tragedi nästan varje gång det sker, men är nödvändiga i en fungerande marknadsekonomi. Nya idéer, produkter och tjänster kommer ofrånkomligt ibland lyckas och stundtals misslyckas. Därför är det mer oroväckande att antalet nystartade bolag nu är det lägsta på över ett decennium för ett antal viktiga branscher i landet, som byggindustrin, detaljhandeln och besöksnäringen, än att antalet konkurser ökar. Det säger något om den pessimism och oro som många svenskar känner.
Ingenting tyder på att konkursvågen stannar av i närtid. Därför finns skäl att påminna om vad som ofta händer med ett bolag före en konkurs. Aktiebolagslagen och bokföringslagen ställer höga krav på hur styrelseledamöter i aktiebolag ska agera för att undvika personligt ansvar. Potentiella förluster måste minimeras enligt de så kallade borgenärsskyddsreglerna – och fort ska det gå. Problemet är att reglerna är så pass trubbiga att de snarare leder till konkurser, än uppmuntrar sunt företagande.
Denna onödighet i regelverket uppkom när kravet på minsta aktiekapital minskade till blotta 25 000 kronor. Det är sällan en katastrof om en enmansföretagare utan långivare tillfälligt förbrukar detta aktiekapital. Bolaget kan leva vidare ändå och lagens regler om upprättande av kontrollbalansräkningar blir enbart en onödig och dyr huvudvärk för företagaren själv. I större bolag med stora skulder är ett förbrukat aktiekapital en redan skedd katastrof, där reglerna som ska skydda långivarna aktualiseras alldeles för sent.
Nuvarande regler för företag i kris är därför i bästa fall tandlösa. I sämsta fall leder de till omotiverade konkurser, vilket är en ordning med många förlorare och endast ett antal konkursförvaltare som vinnare. Samtidigt saknas seriösa alternativ till att klappa igen. Den nya lagen om företagsrekonstruktion som sjösattes under 2022 har varit en besvikelse och bara lett till ett hundratal rekonstruktioner (att jämföras med över 8 000 konkurser under 2023). Förfarandet – som alltså syftar till att ge företag en andra chans att leva vidare – är för kostnadskrävande, tar för lång tid och är för administrativt betungande för att vara en rimlig möjlighet för mindre bolag.
Att ändra reglerna för upprättande av kontrollbalansräkningar och andra detaljer i insolvenslagstiftningen är knappast en valvinnare. Men landet behöver regler som inte i onödan kväser de företag som brottas med tillfälliga bekymmer och företagarna själva behöver lagom stora kravställningar, utan att i onödan drabbas av personligt betalningsansvar. Konkursvågen kan inte för evigt skjutas upp med tillfälliga skatteanstånd eller dyra elpriskompensationer, men dess långsiktiga konsekvenser kan förbättras genom ett fungerande och rättvist system som ger rätt företag en ny möjlighet att fortsätta sin verksamhet.
