Naod Habtemichael: Ge aldrig efter för eskalerande brottslighet

Varningsklockan ringer när tröskeln höjs för polisanmälan

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Otryggheten breder ut sig bland bibliotekarier, fritidsledare och socialsekreterare i nordöstra Göteborg, vilket skildras i Sveriges Radios Kaliber

Fritidsgårdens anställda i Hammarkullen har utsatts för såväl stenkastningar som ett antal dödshot. I det lokala biblioteket sker drogförsäljningen öppet. Vid flera tillfällen har ett mindre ungdomsgäng agerat aggressivt och skrämt iväg besökare från biblioteket. Bland annat har de uttalat att de ska skära halsen av alla homosexuella.

Alarmerande uppgifter, men ändå ingen nyhet. Så sent som 2021 presenterades en stor intervjustudie som vittnade om en utbredd tystnadskultur bland Göteborgs olika förvaltningar och bolag. Kulturen kunde resulter i att anställda drog sig för att utfärda parkeringsböter för gängkriminella. Eller att kommunanställda låtsas som att det regnar när de ser ungdomar som begår brott. Trots drogförsäljning, dödshot och krossade fönsterrutor rapporterades inga orosanmälningar under 2022. Även polisanmälningarna har uteblivit, trots att tillbudsrapporter från personalen vittnar om skadegörelse på kommunens fastigheter.

ANNONS

Allt tyder på att tröskeln för att anmäla ungdomar med våldskapital har höjts i nordöstra Göteborg. Det är en utveckling som borde fungera som en varningsklocka för andra delar av Sverige där den släktbaserade kriminaliteten riskerar att bita sig fast. Framför allt finns det två lärdomar som politiker och kommunala chefer runt om i landet kan dra redan nu.

Det första är att agera innan gränserna för vad som anses vara acceptabelt har förskjutits. När våldsbenägna tonåringar börjar ta offentliga rum i anspråk för drogförsäljning och sprider otrygghet och aggressivitet, är det inte bara kommunens personal som drabbas. I ännu högre grad påverkar det människor som lever i de områden som gängen har i sitt grepp. Människor som till skillnad från många bibliotekarier eller fritidspedagoger inte åker därifrån efter arbetsdagens slut. Ungdomar som vill fokusera på sina studier, men där det lokala biblioteket förknippas med kriminalitet snarare än läxläsning.

Den andra lärdomen är att chefer och ledande politiker måste visa ett tydligt ledarskap. Om socialsekreterare saknar uppbackning för – av allt att döma – motiverade beslut kommer oron att sprida sig i andra delar av organisationen.

Förutom att som chef sätta ner foten och understryka att man som beslutsfattare inte ska göra skillnad på vem som begår ett brott, finns det även anledning att se över hur tröskeln för anmälan kan sänkas. En aktuell fråga bland socialsekreterare som jobbar i utsatta områden har varit att i större utsträckning anonymisera enskilda tjänstemannabeslut, vilket skulle leda till att avdelningschefen – och inte den specifika socialsekreterarens namn - framgår i ett beslut. En sådan förändring skulle behöva utredas och vägas mot andra intressen. Men om utvecklingen i Göteborg visar på något är det att tystnadskultur inte förändras genom mindre lagändringar, utan stora förändringar i en organisationskultur.

ANNONS

ANNONS