Antalet människor som vistas i Sverige utan tillåtelse är idag okänt. Skatteverket uppskattar att omkring 200 000 personer är skrivna på felaktiga adresser i Sverige. Exakt hur omfattande problemen är vet ingen. Brister i kontrollen av folkbokföringen är en av flera faktorer som ligger till grund för Sveriges växande utanförskap. Parallellsamhällen byggs upp och människor lever i skuggorna. På vissa adresser kan orimligt många personer vara skrivna trots att lägenheten uppenbarligen är för liten.
Felaktiga folkbokföringsuppgifter kan utnyttjas som verktyg av de kriminella för bland annat välfärdsbrottslighet och inom den organiserade brottsligheten. Genom att ange falska folkbokföringsuppgifter kan kriminella dölja sin identitet. När staten inte vet vem som bor var blir det enklare för brottslingar att gömma sig undan rättvisan och på så sätt fortsätta sin destruktiva verksamhet. Dessutom använder kriminella idag falska adresser för att få bidrag och välfärdsförmåner som man egentligen inte har rätt till. Detta måste få ett slut. Laglydiga medborgare tvingas in i parallellsamhällen uppbyggda av kriminella nätverk och deras rike av falska adresser. Vi måste stå upp för laglydiga, hederliga medborgare och kanske allra mest i våra utanförskapsområden. Det är de som inte har råd att flytta som påverkas värst. De som inte kan fly.
Problemen är omfattande och det är viktigt att systemet nu genomskådas. Det är centralt att staten vet eller kan ta reda på vilka som lever i Sverige och säkrar ordning och reda. Bristerna i Sveriges folkbokföring har varit kända under en längre tid, men trots det ställde sig Socialdemokraterna emot förslaget gång på gång. Till slut fick vi igenom förslaget och riktade ett tillkännagivande, där riksdagen biföll bland annat en av mina motioner, till den dåvarande S-ledda regeringen. Endast fem månader efter den moderatledda regeringen tillträdde blev det verklighet.
Den senast genomförda folkräkningen skedde år 1990 och för att sätta det i perspektiv – jag var inte ens född då. Statistiska centralbyrån skickade då ut blanketter till landets hushåll och samlade in informationen. Nu kommer troligtvis dörrknackning att ske. Inte överallt – för det vore ineffektivt och kostsamt – men i områden där det misstänks krävas mer handling än en blankett i brevlådan. Exakta metoder ska presenteras av Skatteverket senast i september, men ett exempel kan vara när över 50 personer är skrivna i en etta. Det är högst osannolikt och kan därför anses vara misstänksamt.
Segregationen och utanförskapet måste tryckas tillbaka. Den grova organiserade brottsligheten ska bekämpas och det här är ett steg på vägen. Ingen ska behöva leva i rädsla.
