Jörgen Warborn, Europaparlamentariker (M): Kraftigare sanktioner krävs för att stoppa Putin

Nu markerar vi årsdagen för Rysslands invasion av Ukraina. 24 februari 2022 är ett datum som för alltid kommer finnas inetsat i våra medvetanden som dagen då Putin bröt freden i Europa och inledde sitt blodiga korståg mot en fredlig granne. Vi kommer inte titta bort, inte glömma och aldrig förlåta dem som bär ansvaret.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

ANNONS

Krigshotet hade hängt i luften i månader, och stegvis trappats upp, inför att Putin på en nattlig presskonferens tillkännagav sin offensiv och lät stridsvagnar och bombflyg korsa gränsen. Många fruktade då att ryssarna skulle slå ut det ukrainska motståndet inom loppet av dagar. Men de underskattade det ukrainska folkets enastående kampvilja och militära förmåga. Den ryska armén har åkt på förnedrande nederlag och desperationen i Kreml torde stiga för varje dag som går.

Ryssarna har misslyckats med att vinna på slagfältet och då vänder de sig till de mest iskalla metoder som finns för att kuva ett land, med terrorbombningar vars enda syfte är att släcka oskyldiga liv och förstöra så mycket som möjligt. Men ukrainarnas kampvilja är okuvad - och kanske i synnerhet på grund av den hänsynslöshet som fienden visar. Ukrainarna förstår att valet står mellan att slåss för sina liv, eller att underkasta sig ett ryskt skräckvälde utan minsta hänsyn för människoliv. Alternativet till strid är att upphöra som fritt folk i ett fritt land. Så ukrainarna slåss och de gör det med imponerande mod och beslutsamhet. Det är vår plikt att på alla sätt stötta dem.

ANNONS

Västvärlden behöver skicka fler och mer avancerade vapen. Från svensk sida har vi skickat stora mängder ammunition, pansarskott och vinterutrustning. För en dryg månad sedan antog regeringen vårt största militära stödpaket någonsin, som omfattar svenska stridsfordon och avancerat luftvärn. Leveranserna måste fortsätta och växlas upp. Många andra länder gör mycket, men alltför många länder gör fortfarande för lite. Vi behöver koordinera våra militära och ekonomiska bidrag mycket noggrant för att se till att de ger maximalt genomslag för den ukrainska saken. Lika viktigt är det att fortsätta rikta starkt ekonomiskt tryck mot Ryssland och de som håller Putin-regimen under armarna.

Vi i EU har tillsammans med våra allierade sjösatt de hårdaste sanktionspaketen någonsin, just för att svälta ut den ryska ekonomin och strypa deras militära förmåga. Efter ett års oavbrutet krig är det tydligt att det inte räckt, utan att mer behöver till. Fler sektorer måste underställas sanktioner och vi måste vidta åtgärder för att få fler viktiga länder, inte minst Kina och Indien, att inse orimligheten i att fortsätta göda den ryska krigskassan genom olje- och gasimport. Kan vi klippa den inkomstkällan, då minskar vi drastiskt ryssarnas möjligheter att fortsätta kriga. Det måste helt enkelt till sanktioner av aldrig tidigare skådad skala - och vapensystem i antal och kvalitet som kan utdela ett tillräckligt hårt slag mot den ryska militärmakten, så att de inser att priset för att fortsätta är alldeles för högt. Annars är jag orolig att vi vid nästa årsdag fortfarande är kvar i ett utnötningskrig utan tecken på lösning.

ANNONS
ANNONS