Jan Riise: Inget elitprojekt att stoppa klimatförändringarna

I veckan presenterades den sista rapporten från IPCC för den här omgången, den sjätte i ordningen. Rubrikerna lät inte vänta på sig. ”En tickande bomb” sa FN:s generalsekreterare, “Agera nu”, “Dyster bild” och krav på en särskild debatt i riksdagen från oss i Miljöpartiet.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

ANNONS

Rapporten sammanfattar de senaste årens tre rapporter om forskningsläget, om effekterna och om vad vi kan göra för att våra barn och barnbarn ska ha en värld som är beboelig och möjlig att bruka på ett hållbart sätt.

Det är ingen tvekan om att temperaturen ökat på jorden. Cirka 1,1 grader sen perioden 1850–1900 i genomsnitt. Förmodligen något mer i vår del av världen, i Halland med omnejd. Det är heller ingen tvekan om att det är mänsklig aktivitet som är orsaken. Mer än ett sekels ständigt ökande utsläpp av växthusgaser har skapat denna drivhuseffekt som får glaciärer att smälta och öka risken för svår torka, som den vi ser nu i Östafrika. Barn, vuxna och djur dör av brist på vatten.

ANNONS

Den lilla gnutta av tveksamhet som har funnits om människans påverkan är utraderad. Forskarna är överens. Samtidigt ser vi hur det förändrade klimatet påverkar extrema väderhändelser som blir allt allvarligare och mer ofta förekommande. De som drabbats hårdast är människor långt från oss, i fattiga länder - de som bidragit allra minst till förändringarna.

Detta är fakta. Det är inte åsikter som kan diskuteras i en debatt eller utfrågning. Det vi behöver göra nu är att prata mer, mycket mer, om vad vi kan, bör och måste göra. Vi är i stort och desperat behov av en gemensam syn på spelplanen: +1,1 grader och fortsatta utsläpp av växthusgaser som bara förvärrar situationen.

Samtidigt är det ingen som vill att människor ska råka illa ut eller att företag ska gå omkull. Vi behöver ta oss an utmaningarna så att så många som möjligt känner delaktighet och engagemang.

Till en del kan det åstadkommas med stimulanser av det som är bra och beskattning av det som är dåligt. Stödet för att skaffa elbil var ett sådant exempel, avdrag för att sätta upp solceller är ett annat.

Sen är det alla individuella val. Välja vegetariskt nån mer dag i stället för kött, byta en semesterresa med flyg mot en med tåg. Eller ta cykeln till jobbet när det är möjligt.

ANNONS

Ibland sägs det att Sverige är ett så litet land att en minskning av våra utsläpp knappast spelar nån roll. Med det resonemanget skulle det vara fullständigt meningslöst att göra nåt i Halland. Men utmaningen är förstås en helt annan: det är bara tillsammans vi kan klara av de utmaningar vi står inför. Det är inte bara tomt prat, det finns gott om forskning som pekar på hur viktig delaktighet och samarbete är. Att hejda och motverka de förändringar vi står inför är inte ett projekt för en elit, för politiker, för forskare eller något som ska lösas med ny teknik. Eller med kärnkraft, för den delen. Det är bara genom att tillsammans ta oss an det som vi kan lyckas.

Som bekant kan ingen göra allt men alla kan göra något. Det är superviktigt. För oss, för barnen och barnbarnen. Det är vi skyldiga dem.

ANNONS