Åtminstone är det så det känns. Idén med fribeloppet - den gräns som finns för hur mycket pengar du får tjäna innan studiemedlet dras in - har länge stört mig av ren princip. Det blev särskilt verkligt när jag i dagarna skickade in min CSN-ansökan för att i höst kunna börja min egen studietid. Mitt förakt mot fribeloppet har nu en alldeles egen plats i mitt politiska engagemang.
Det har blivit mer populärt att plugga och jobba samtidigt, framförallt bland unga kvinnor. En del sköter arbete, skola eller båda digitalt och har ett mer flexibelt livspussel. Många mår till och med bra av att få båda delarna, och gillar att ha lite omväxling i tillvaron. Det kan dessutom ge dig en bättre start i arbetslivet att ha lite erfarenhet på ditt CV även som nyexaminerad.
I problematiken med fribeloppet finns också en brist på rättvisa, eftersom det inte bara är möjligheten till lån utan även bidragen som ryker för den som väljer att jobba. Det lönar sig alltså inte alls att arbeta och betala skatt, tvärtom. Den som vill spara pengar under sin studietid, eller bara ha en högre standard på tillvaron, jobbar alltså i uppförsbacke.
Försvararna för dessa förlegade restriktioner på arbete menar att studenter ska fokusera på sina studier, inte jobba. Det är alltså pappa staten som bestämmer att jag inte klarar av att göra både och. Det skiljer sig från flera länder, där studenter uppmuntras att jobba deltid inom ett yrke som ligger nära deras utbildning.
Argumentet faller dessutom ganska platt, eftersom CSN även räknar den lön du tjänar in under sommaren, när du inte får något studiemedel. Om jag väljer att jobba under sommaren, för att ha lite bättre med stålar, kan jag alltså få mindre pengar att leva på resten av året. Eftersom man inte heller har anpassat studiemedlen tillräckligt för höjda bostadspriser och inflation kan det för studenten bli rent av svårt att ha en dräglig levnadsstandard, och det är därför särskilt absurt att försvåra för denne att tjäna extra pengar. Du får inte ens sälja din lägenhet eller aktier utan att delar av studiemedlet kan dras in. Det känns nästan som att politikerna bestämt att studenter ska ha det knapert av ren tradition.
Fribeloppet avskaffades temporärt under pandemin för att uppmuntra de studenter som besatt kompetensen att gå in och jobba inom vården. Även om detta var en extraordinär situation, visar det att även staten vet att det visst går att jobba och plugga samtidigt. Och var det egentligen någon som saknade fribeloppet medan det var borta? Själv tycker jag att så länge jag sköter mina studier bör staten skita i om jag vill svara på mejl en fredagskväll, när mina klasskompisar är ute och super skallen av sig. Arbete ska löna sig - slopa fribeloppet för gott.
