Centerpartiet söker sin mening och aldrig har väl frågan ”Vart är vi på väg?” känts så berättigad som nu. Den tidigare framgångsrika öppna processen för ledarval riskerar göra många besvikna när förhoppningarna gror om att en frälsare ska träda fram. Drömmen lever om en återuppstånden folkrörelse, med bred och djup förankring på landsbygden.
Landsbygdens folk må ha långt till närmaste bibliotek och drabbats hårt av kristidskostnader för bränslet till bilar och traktorer. Men i grunden delar alla samma oro för stigande räntor, fallande bostadspriser och ökande inflation. Man vill ha en skola som ger barn och unga trygghet med goda förutsättningar att ta sig ut på arbetsmarknaden. De flesta vill se en energi- och klimatpolitik som stödjer den gröna omställningen och är gynnsam för såväl stora som små företag. Vi vill ha ett starkt försvar, fler poliser och ett rättsväsende som får bukt med kriminaliteten så att garage och gator förblir trygga.
Jag som har följt utfrågningarna, ser hur kandidaterna blivit alltmer försiktiga i att beskriva vilken riktning partiet behöver ta politiskt, organisatoriskt och kommunikativt. Hur ska vi göra med målgrupperna? Hurdan är vår liberalism? Vilka blir våra samarbeten i framtiden? Jag förväntade mig rakare svar, större frimodighet, en tuffare attityd från de utfrågade - och en vision för såväl stad som land.
Daniel Bäckströms oklara inställning till deltagande i Pridetåg och samkönade vigslar borde ha fått konsekvenser. Den kan knappast tolkas som något annat än diskvalificerande för hans partiledarambitioner. Insikten om det som varit Centerpartiets inställning till HBTQ-frågor sedan Lennart Daléus kom ut som naturist borde suttit i ryggmärgen. Det reflexmässiga svaret blev fel och katastrofen därmed ett faktum.
Försöken att rätta till i efterhand borde föranleda valberedningen att ställa fler kontrollfrågor till samtliga kandidater om hur partiets politik kan påverkas av deras trosuppfattning, personliga värderingar, erfarenhet och etiska kompass. Det enda rimliga vore om Daniel Bäckström nu tog tillbaka sin kandidatur, banade vägen för de andra två, satsade på en framträdande roll som partiets nyvalde pålitliga gruppledare och säkerhetspolitiska talesperson.
I såväl Elisabeth Thand-Ringqvist som Muharrem Demirok ser vi två olika ledartyper som båda har potential att växa in i rollen att tillsammans med Martin Ådahl utgöra Centerpartiets nya presidium. De behöver tydligt stå upp för friheten, alla människors lika värde och rättigheter, samt ta itu med en organisation där vi uppenbarligen inte lyckats samla, mobilisera, vinna val och värva medlemmar.
