En försvarspolitik som utgår från verkligheten snarare än önsketänkande, kan det vara nåt?
Jo. Men, tyvärr har klantat oss för länge.
Det är andemeningen i Försvarsberedningens långrandiga syndabekännelse i rapporten Allvarstid.
Nu utlovas uppvaknande och ändring.
Att det kommer att – och måste få – kosta säger sig självt. Men förstår Försvarsberedningen fullt ut vad det innebär?
Säkerhetspolitiska experten Patrik Oksanen betvivlar det. I en skarp försvarsrapport från Frivärld konstaterar han att målsättningen om två procent av BNP redan blivit otillräcklig. Och en Försvarsberedning, som varken kan räkna rätt eller arbeta snabbt nog, tjänar oss lika illa som allianslösheten slår rapportförfattaren fast.
Att trögrörlighet, och brist på helhetstänk, inte gynnar den livsnödvändiga uppbyggnaden av försvaret på Västkusten är regeringsbesluten om havsbaserad vindkraft ett exempel på. Omfattande, känsliga satsningar av det slaget bör självfallet ske i samklang med försvarsintressen. Skälen är flera, men ett är extra uppenbart: satsningarna kommer att ställa ökade krav på försvarets förmåga att försvara intressen till havs.
"Att försvara havens frihet och skydda infrastrukturen till havs kräver en större marin med annan tyngdpunkt än dagens", slår försvarsrapporten fast.
Det bör läsas som: fixa förstärkningar längs Västkusten. Ett konkret förslag är en ny sjöstridsflottilj.
I förra veckan tillkännagav försvarsmakten att ett av de fyra nya ytstridsfartygen döps till HMS Halmstad. Det är en händelse som ser ut som en tanke.
Halland bör få en än mer central roll i uppbyggnaden av marinen på västkusten. Att förlägga en ny sjöstridsflottilj hit – och knyta Röjdykardivisionen i Skredsvik till den – är logiskt av flera skäl.
Här finns en garnisonsstad med en viktig hamn med kapacitet och utrymme – till skillnad mot Göteborg där det börjar bli trångt. Dessutom ligger det avancerade och växande luftvärnsregementet i Halmstad, vilket passar väl i ett läge när Visbykorvetter ska uppgraderas med effektiv luftvärnskapacitet.
I Halland finns dessutom ett av landets få reparationsvarv - Falkvarv i Falkenberg. Det är ett varv som redan i dag har stor strategisk betydelse både för handelsflottan och militären.
Falkenbergs hamn kan alltså både bli servicehamn för planerade marina vindkraftssatsningar och en än viktigare servicehamn i försvarshänseende – under förutsättning att dessa intressen kan förenas. Annars måste försvarets behov gå först.
Att lämna västkusten alltför naken var ett grovt, strategiskt misstag som gjordes under försvarets nedbantningstid. Att förlägga en ny sjöstridsflottilj till Halland, där det växande luftvärnsregementet finns, vore ett välkommet bevis för välbehövligt nytänkande.
Bild från militärövningen Aurora
