Tänk att en vanlig förkylning som går över till en lunginflammation kan bli rent livshotande eller ett sår på foten som inte läker och leder till icke botbar sepsis.
Tyvärr blir verkligheten utan fungerande antibiotika allt mer sannolik för varje dag som går, då antibiotikaresistensen fortsätter att öka runt om i världen. Samhället riskerar att slungas tillbaka hundra år i tiden om antibiotikan fortsätter tappa fotfästet mot de farliga bakterierna.
Operationer, kejsarsnitt och cancerbehandlingar är idag inte alls så farliga som de skulle vara om vi inte hade antibiotika. I ett samhälle utan antibiotika skulle vanliga operationer och behandlingar behöva avstås eftersom infektionsrisken blir för hög utan möjlighet till effektiv behandling av infektioner.
Trots att vårt moderna och, ur ett historiskt perspektiv, friska samhälle bygger på fungerande medicin och vård är det skrämmande lite som görs för att stoppa antibiotikaresistensen. En antibiotikakur är till mångt och mycket en mirakelkur, men när den används för ofta och till fel saker ökar risken för resistens med allvarliga konsekvenser som följd.
Problemen med resistenta bakterier är särskilt allvarlig i fattigare länder där tillgång till rent vatten är låg och den personliga hygienen blir lidande. Sverige är internationellt sett relativt skonade från de värsta konsekvenserna av resistensen än så länge. Vi har goda möjligheter att värja oss från de värsta infektionerna, men kanske inte så länge till.
Under förra året växte antibiotikaresistensen också i Sverige - och vi använde mer antibiotika än tidigare, enligt Folkhälsomyndigheten och Statens veterinärmedicinska anstalt (SR, 28/6). Bara i Europa dör omkring 35 000 personer varje år till följd av infektioner orsakade av resistenta bakterier. Fler riskerar och kommer att dö om inte resistensvågen stoppas.
För att förhindra den stundande pandemin krävs tre saker. För det första måste vi minska behovet av antibiotika, för det andra minska spridningen av resistenta bakterier och för det tredje börja använda preparaten på ett förståndigt sätt.
Det var därför glädjande att EU kommit överens om gemensamma mål för att minska användningen av antibiotika till år 2030. Antibiotikaanvändningen hos människor ska minska med 20 procent och minst 65 procent av den totala konsumtionen ska bestå av preparat som EU rekommenderar. Dessutom ska förekomsten av specifika resistenta bakterier på exempelvis sjukhus minska.
Målen är emellertid inte bindande vilket tyvärr talar för att efterlevnaden i de länder där det behövs som mest – i Öst- och Sydeuropa – kommer lämna en del i övrigt att önska. Överenskommelsen är dock ett viktigt steg på vägen i rätt riktning.
Låt oss ta ett kliv i kampen mot antibiotikaresistens och visa att vi tar ansvar för vår egen och kommande generationers hälsa. Genom gemensamma insatser, både nationellt och internationellt, kan vi stoppa resistensvågen och bevara den kraftfulla effekten av antibiotika - i dag och i morgon.
