Få sökande vilket leder till låga antagningspoäng, vilket i sin tur innebär fler avhopp. Det är ingen idealsituation som råder på Sveriges lärarutbildningar. Samtidigt finns en stor brist på behöriga lärare. Det är problem som behöver lösas: att säkra kompetenta lärare kommer vara A och O för att kunna lösa svenska skolans problem.
Regeringen har presenterat ett flertal förslag för att både höja utbildningskvaliteten och säkra fler lärare. Centrala är de föreslagna förändringarna av det som kallas kompletterande pedagogisk utbildning, förkortat KPU. Akademiker med vissa examina kan bli behöriga att undervisa genom att läsa till kurser i pedagogik, ämnesdidaktik, och genomgå praktik. Det vill säga det som ingår i lärarutbildningen utöver de rena ämneskunskaperna, som KPU-studenten redan förväntas besitta tack vare sina tidigare studier.
Möjligheten finns idag bara för den som tagit examen i just de ämnen den ska undervisa i, såsom svenska eller matematik. Vilket förstås framstår som helt logiskt vid första anblick. Men regeringen vill att det ska ändras och tillåta att närliggande ämnen – såsom litteraturvetenskap för svenska, eller teknisk fysik för matematik – också ger behörighet att söka KPU.
I en debattartikel i Sydsvenskan (4/10) kritiseras förslaget av docenter och professorer. De menar att snabbspåret skapar sämre förutsättningar för läraryrket. Deras kritik är fokuserad specifikt till svenskämnet, som de menar försvagas snarare förstärks av ändringen.
Debattörerna har helt rätt i att den språkliga kompetensen är central. Lärare som inte behärskar språket leder till elever som inte heller gör det. Elever som idag, i många fall, ändå klarar sig in på och igenom högskolan.
Men det är ingen anledning att utesluta de akademiker som faktiskt besitter goda förmågor och skulle klara av läraryrket. Men som läst "fel" ämne och inte har CSN för ytterligare en kandidatexamen för att få börja KPU. Främst inte när alternativet, vilket framhålls i regeringens promemoria, ofta är att eleverna istället undervisas av obehöriga som saknar eftergymnasial utbildning.
Utbildningskedjan är inte starkare än sin svagaste länk, att välja var i systemet man börjar skruva är svårt. Grundskolans kvalitet påverkar högskolan, och vice versa. Framtidens lärare går i den på många sätt bristfälliga skolan vi ser idag. Problemet är låga krav genomgående även på den vanliga lärarutbildningen. Inte att enstaka akademiker ges chansen att förvandla sin akademiska examen till en lärarlegitimation.
