Yngre. Farligare. Mer hänsynslösa. Den senaste, brutala attacken i Farsta är ett lika målande som skrämmande exempel på det nya gängvåldet. Och återigen är kriminaliteten på allas läppar, från riksdagsdebatten till folk på gatan i våra halländska städer.
Att Falkenberg skulle bli det nya Farsta kan kanske låta långsökt. Men i takt med att gängkriminaliteten åter ökar i Halland finns en risk att läget snabbt förvärras. Att kriminaliteten sprider sig från utsatta storstadsområden, till tidigare trygga förorter och sedan ut i landet är inte unikt för Sverige. Mönstret känns igen från exempelvis Frankrike, Storbritannien och USA. Även i dessa länder har fler gäng dykt upp på fler platser, gäng som dessutom riktat in sig på att rekrytera allt fler yngre individer.
Farstamördarna förefaller dock, att döma av de misstänkta som gripits av polis, ha nått övre tonåren. Det betyder att i dagarna har två nittonåringar gripits, samtidigt som en 19-åring dömdes för ett av förra årets felskjutningar i ett industriområde nära en Bandidoslokal.
Det i sin tur besvarar frågan om de gamla gängen försvunnit. De har de inte. Men sedan 90-talets stora uppgörelser har de opererat mer diskret i jämförelse med de nya gängen.
Hur stoppar man detta? Så lyder tiotusenkronorsfrågan. Polisfacken efterlyser en kriskommission. Men regeringen, som trots allt surfade till makten på valfrågan brott och straff, vill visa att man kan själv. Oppositionspartierna skulle mest bli en black om foten, menar justitieministern Gunnar Strömmer (M).
Det bästa vore att bjuda in några utländska experter, skriver en av Moderaternas tidigare rådgivare Alice Teodorescu Måwe. Ett förslag som knappast spritter likt en färsk makrill.
Alla som hängt med i svensk kriminalpolitiskt debatt de senaste decennierna vet att expertis lånats in och att en rad utländska modeller redan prövats. Ett slag var det New York-modellen som skulle rädda förorterna. Och på senare tid har Malmös Sluta skjut, med inspiration från Glasgows Group violence intervention, varit i fokus.
– Vi började betrakta våldet som en smittsam sjukdom. Och vi försökte därför isolera och behandla det, sade polisinspektören Alistair Muir på Glasgowpolisen till SVT 2020.
Kikar man närmare på modellen känns metoden bekant. Det låter lite som... Falkenbergsmodellen. Alltså en kombination av uppsökande, genomtänkt polisverksamhet och samverkan med omgivande samhälle.
Samtliga modellers gemensamma nämnare är samarbete - och satsningar mot nyrekrytering och på vägar ut.
Några universallösningar finns dock inte. Bara idogt, hårt arbete.
– Vi måste lägga in en växel till, sade Hallands polischef Anders Börjesson till HN tidigare i år. Utöver tidiga insatser i skola, samarbete och hårt polisarbete nämner han dock också en tredje faktor: köparna.
Vissa skjutningar handlar om blodshämnd. Men även de morden kan ha bakgrund i en kamp om marknadsandelar. Det växande antalet köpare har alltså indirekt blod på sina händer.
