Kriget hade kunnat bli förödande för den unga ukrainska demokratin. Hotet mot landets existens hade kunnat krossa nyvunna friheter och stoppa demokratiska reformer. Men det är inte vad som har hänt. Krigstillstånd med undantagslagar sätter emellertid en rad fri- och rättigheter på paus. Allmänna sammankomster är inte möjliga och några val kan det inte bli frågan om så länge bomberna faller och delar av befolkningen är mobiliserad till fronten.
Krigssekretess har gjort att statens förehavanden är mer slutna och den konkurrensen i samspelet mellan regering och opposition finns nu inte som i fredstid. Men de politiska och övriga demokratiska institutionerna är kvar. Parlamentet arbetar och det lokala självstyret är intakt på de allra flesta håll i landet. Medierna gör sitt jobb med fortsatta avslöjanden av oegentligheter varhelst de hittas.
Och inte minst: Ukraina har trots krig fortsatt med reformer. Det är ur det här perspektivet som Ukrainas väg in i EU måste ses. EU-kommissionens rekommendation häromdagen att inleda medlemsförhandlingar är inte positiv särbehandling av krigsoffret utan speglar faktiska ukrainska framsteg.
Sommaren 2022 gav EU kandidatstatus till Ukraina. Villkoret för att inleda förhandlingar om medlemskap var att Ukraina kom vidare i reformerna på sju konkreta områden. De kom att kallas ”sju steg” och handlar främst om att stärka rättsstaten och bekämpa korruptionen. EU-kommissionen konstaterar nu att Ukraina har tagit fyra av de sju stegen. Man har fått på plats mekanismen för att utse domare 1) till högsta domstolen och 2) till författningsdomstolen, 3) antagit en av EU efterlyst lagstiftning mot penningtvätt och en plan för reformering av polis- och åklagarväsendet samt 4) antagit en medielagstiftning i linje med EU-direktiv.
De tre områden där det återstår reformarbete, menar Kommissionen, är 5) att få full ordning på de rättsliga verktygen för kampen mot korruptionen, 6) anta antioligarklagstiftning och en lag om lobbyism och 7) göra vissa ändringar i lagarna som rör nationella minoriteter.
Kommissionens sammantagna bedömning är att Ukraina har gjort mycket för att möta EU:s krav och att rörelseriktningen är tillräckligt tydlig för att börja förhandla om medlemskap. Beslutet är upp till EU:s medlemsländer som måste vara eniga om detta. Det tidigaste tillfället till beslut är på Europeiska rådets möte 14-15 december.
Unionen bör ta det steget. Ukrainas europeiska integration är en tvåvägsprocess där båda parterna måste göra sin del. När Ukraina nu visat att det klarar av att möta EU:s krav, trots svåra inrikespolitiska förhållanden, är det rimligt att EU möter upp. Och de länder som tidigare talat på för Ukrainas sak i EU, som Sverige, bör vara pådrivande i detta.
Till saken hör att det var ukrainarnas europeiska dröm, och den dåvarande ukrainska regimens ovilja att uppfylla den, som utlöste Majdan-revolten 2013 och den ryska invasionen som följde. Strävan efter att bli en fullvärdig del av den europeiska gemenskapen fungerar fortsatt som en reformkraft och gör Ukraina till ett bättre land.
