Det har visat sig att äganderätten har ett mycket litet värde när staten ser ett behov av en fastighet. Mark omvandlas till naturreservat eller tvångsexploateras för att vindkraftverk ska byggas utan att den enskilde kan stoppa det. Centrum för rättvisa, som jobbar med att driva rättsprocesser mot staten när medborgares fri- och rättigheter kränks, har drivit många fall där äganderätten hotas av stat och kommun. Flertalet ärenden har rört kommuner som tar ut höga gatuavgifter innan det ens finns några vägar att använda. I dessa fall har de enskilda ofta fått rätt, men först efter lång väntan och med stora ekonomiska konsekvenser.
Både skyddet för äganderätten och respekten för den är för svag i Sverige. Det är centralt för alla medborgare, oavsett hur mycket man äger, att staten inte godtyckligt tar egendom ifrån en.
Ett av de senaste exemplen på äganderättens svaga ställning är olika kommuners beslut att tvångsansluta hushåll till det kommunala VA-systemet, då till en stor kostnad för fastighetsägaren. Priset skiljer sig åt mellan kommuner, men det är inte ovanligt att människor betalar över 100 000 kronor enligt Villaägarnas riksförbund. Skälen för tvångsanslutningarna är den lagstiftning som ålägger kommunen ett stort ansvar för vattenkvaliteten, men även om en enskild ägare har en bättre fungerande lösning så är det svårt för denne att utmana kommunen. Tidigare i år genomfördes en lagändring för att underlätta enskilda lösningar, men lagen har ännu inte fått önskad effekt.
I början av oktober rapporterade SVT om Ingemo som tvångsanslutits till Nybro kommuns VA-system till den saftiga notan på 154 000 kronor. Den summan har inte Ingemo råd att betala. Om äganderätten verkligen handlade om den enskildes rätt borde Ingemo själv få bestämma över sin egen fastighet och sitt avlopp.
Ingen förespråkar att människor ska dricka smutsigt eller farligt vatten, men det går knappast att påstå att det allmänna vattensystemet är någon garanti för att vattnet är rent. Ronneby kommuns vattenbolag har blivit stämda av sina invånare för höga halter av PFAS i vattnet, som bland annat är cancerframkallande. Även Uppsala kommun har problem med dessa ämnen i vattnet. År 2010 plågades Östersunds kommun av ett parasitutbrott som spred en svår magsjuka via dricksvattnet.
Det finns inget som garanterar att det kommunala vattnet, med sin dyra prislapp, ger någon säkerhet. Att enskilda ändå tvingas betala för dessa lösningar är ett exempel på äganderättens svaga ställning. Om inte skyddet stärks framstår äganderätten närmast som en illusion, där individen i slutändan får betala priset för statens bristande respekt.
