Pontus Almquist: En stark ekonomi kräver en stark valuta

Sverige är på dekis. Någon annan slutsats kan inte dras av EU-kommissionens prognos över medlemsländernas ekonomiska utveckling de kommande åren. Under både 2023 och 2024 väntas den svenska ekonomin utvecklas svagast i hela unionen. Innevarande år spås Sverige till och med gå med minussiffror, som enda EU-land. Våra minus 0,8 procent i BNP motsvaras närmast av Tjeckien, Lettland, Estland och Danmark som väntas gå plus med 0,1 procent under året.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS

Det ska i sammanhanget tilläggas att svensk ekonomi har presterat bättre än EU-snittet det senaste decenniet, varför fallhöjden för oss är större än annorstädes, men likväl måste siffrorna tas på allvar. Ekonomiskt välstånd uppstår inte utan rätt förutsättningar och när det kommer till Sverige finns en rad strukturella problem som bromsar in vår ekonomiska utveckling på både kort och lång sikt. Dessa måste adresseras för att vi inte fortsatt ska halka efter.

En stor del av befolkningen i arbetsför ålder går utan jobb för att man inte klarar av att producera det värde ingångslönerna i kollektivavtalen medger. Instegsjobb med något lägre löner var det länge sen man hörde om i den allmänna debatten, men faktum är att det är det enda realistiska tillvägagångssättet för att frigöra hundratusentals personers produktiva deltagande på arbetsmarknaden.

ANNONS

Samtidigt som alldeles för många står utanför arbetsmarknaden ekar lediga tjänster tomma. Problematiken indikerar att incitamenten alltjämt är svaga för att ta de jobb som faktiskt finns. Regeringspartierna har kommunicerat att det alltid ska vara mer lönsamt att jobba än att leva på de sociala transfereringssystemen. Även om såväl ekonomiskt bistånd som A-kassa numera är relativt låga finns det situationer där extra ersättningar i princip gör det olönsamt för framförallt vuxna med barn att ta ett arbete. Nu är det upp till bevis och dags att gå från ord till handling och se till att det inte förekommer.

Dessutom har Sverige näst sämst så kallad utbildningspremie i hela OECD – det vill säga att det ger näst minst avkastning att utbilda sig här i hela samarbetet. Detta parallellt med att vi går mot en ekonomi som blir alltmer kunskapsintensiv och där repetitiva arbetssysslor i tilltagande hastighet automatiseras och ersätts av artificiell intelligens. Därtill hör vi till de länder där arbetskraft är som allra dyrast på grund av våra höga skatter. Som lök på laxen går var fjärde elev ut skolan utan fullständiga betyg – något vars konsekvenser vi bara kan börja ana.

Det finns förmodligen inget lika slående exempel på svensk exceptionalism som att vi mitt i dessa svårigheter är fast beslutna om att, till skillnad från nästan hela EU, fortsätta spåret med en egen valuta. Tiden är förbi då kronan kunde jämföra sig med, och till och med mäta sig med, schweizerfrancen som konkurrenskraftig valuta. På gott och ont är vi på god väg att bli ett europeiskt genomsnittsland där kronan inte längre fyller någon bättre funktion än att – krasst sagt – skrämma bort utländskt kapital.

ANNONS

Ett slagkraftigt skämt som spreds i samband med den ryska ekonomiska kollapsen i början av förra året lyder att den amerikanska rappartisten “50 Cent” i Ryssland kallas “Fyra miljoner Rubel”. Låt oss nu inte riskera att kronan blir föremål för samma typ av förödmjukelse.

ANNONS