Vid den här tiden på året är önskelistor vanliga och jag vill ju inte vara sämre. Så här kommer en lista utan prylar men med mycket engagemang och närvaro.
Självklart kommer fred på jorden först på listan. Jag tänker såklart på Ukraina och Hamas-Israel men också på alla andra konflikter i världen, i Yemen, Sudan och andra afrikanska stater och på andra platser, liksom platser där människor inte fritt kan utöva sin religion, där flickor inte kan gå till skolan eller där korruptionen är så utbredd att många aldrig kan få en chans att t ex bygga ett hus.
Fred är nödvändigt också för att kunna få jämlikhet och delaktighet på riktigt. Utan delaktighet, ingen omställning. Utan omställning, ingen rättvisa.
Jag tänker ofta på en artikel jag läste en gång för rätt länge sen. Det handlade om att det (faktiskt) är så att nästan alla människor vill andra väl. Vi vill det bästa för oss själva, våra barn, våra vänner och nära och kära. Det går att lita på andra. Det går att be om hjälp.
Men det finns uppenbarligen krafter som envist berättar historien om hur människor bedrar, utnyttjar och är allmänt opålitliga. Det gäller förstås särskilt människor från andra länder. Ju längre bort ifrån, desto mer kriminella.
Därför önskar jag mig en berättelse om alla de helt vanliga människorna som arbetar, tar hand om sina barn efter bästa förmåga, betalar skatt och säger ifrån när något är fel.
Sen önskar jag mig en renässans för utbildning och bildning. När jag var liten var Hermods ett begrepp, kvällskurser en självklarhet och utbildning något som uppmuntrades. Av utbildning kommer bildning och en förmåga att värdera källor, att uppskatta andra perspektiv och att göra helt egna avväganden och politiska val.
Jag är övertygad om att utbildning i bred bemärkelse är den nyckel vi så desperat behöver för att klara en omställning till ett fossilfritt samhälle på ett bra sätt. Vi behöver lita på och använda oss av vetenskapliga och tekniska framsteg. För att kunna göra det krävs inte att kunna allt med någon sorts förståelse, annars upplevs det kanske som mestadels hotfullt.
År 2023 kommer sannolikt att vara det varmaste som någonsin uppmätts. Det har kanske inte märkts så mycket i Halland men på global nivå har värmerekorden avlöst varandra. Extrema väderhändelser har lett till svår torka, stora översvämningar och människor som tvingats lämna sina hem och bli klimatflyktingar.
Som så ofta är det de fattigaste människorna som råkar mest illa ut. De som knappt bidragit alls till utsläppen av växthusgaser får ta svåraste konsekvenserna av förändringarna i klimatet. De osannolika klyftorna mellan människor måste bara minskas.
Så generositet blir mitt sista önskemål på den här listan. Det kommer att behövas mycket arbete, många förhandlingar ¬– inte minst nu på FN:s klimatkonferens COP28 – men också ett stort mått av både förståelse, engagemang och välvilja från rika länder. Då kan vi våga hoppas på en framtid med mångfald, med delaktighet och solidaritet, med närhet och gemenskap med dem vi delar den här planeten med.
