En klok jägare vet att vila på hanen.
Kanske är det därför Daniel Bäckström vänligt ber om att få "vänta lite grand" med att avslöja om han står till partiets förfogande.
Medan ivrigare partikamrater redan har kastat sig in i partiledarracet, väljer värmlänningen att avvakta valberedningens process.
Däremot tvekar han inte kring vilken sorts ledare han anser att partiet behöver.
– Vårt land står inför stora prövningar. Sett till exempelvis den säkerhetspolitiska kontexten står vi på en helt ny arena. Därför är konsten att "hitta varandra" viktigare än på länge, då behövs förhandlingsförmåga och ett lyssnande ledarskap, säger Daniel Bäckström.
Att en företrädare för ett parti som beskriver sig som en öppen folkrörelse, talar om att bygga ledarskap tillsammans förvånar kanske inte. Men Daniel Bäckström har rätt i att den som skall axla Lööfs mantel måste klara av att hålla samman "lite olika intressen".
Sett till de uppdrag han har haft tycks stora delar av partiet lita till hans förmåga att både vara en samlande kraft och kunna ta betydande ansvar.
Gruppledarrollen kan ses som tecken nog. Men på Bäckströms meritlista står dessutom att ha varit både försvarspolitisk- och landsbygdspolitisk talesperson - samtidigt.
Det är tunga uppdrag. När Bäckströms portfölj växte förra hösten höjde vissa därför på ögonbrynen. Var det inte att jämföra med när Löfven strök landsbygdsministern och flyttade frågorna över på Ibrahim Baylan? frågade en vass reporter på nättidningen Altinget.
Daniel Bäckström tog kritiken med ro och pekade på sin övertygande förankring i svensk landsbygd.
Och djupt inifrån Centerrörelsen hördes ett betryggande svar på frågan om vem som fixar att rodda både landsbygd och försvar.
– En framtida partiledare!
Sedan dess har kriget i Ukraina påmint oss om att det fanns en inneboende logik i arbetsfördelningen. Försvarsmakten illustrerar det på sin hemsida:
"Redan Napoleon visste att en soldat marscherar på sin mage".
Daniel Bäckström har under valrörelsen betonat att svensk jordbruksnäring är samhällsviktig och en given del av det totalförsvar som måste stärkas och få tryggas.
Att Daniel Bäckström både bokstavligt och bildligt skulle kunna överskugga andra partiledare i landsbygdsdebatten är givet. Och han är en partiledarkandidat som skulle gå hem i stugorna, och kunna återvinna förlorade landsbygdsväljares förtroende.
Men kan han frälsa väljare i stan?
Visserligen har Stureplanscentern blivit ett öknamn som politiska motståndare gärna kletar på partiet. Men faktum är partiet har goda skäl att värna även om de inbrytningar som Annie Lööf gjorde hos liberala, urbana väljare.
Sett till den nygröna väljarbasen kan Elisabeth Thand Ringqvist verka mer klippt och skuren. Hon är otvivelaktigt en välmeriterad C-profil. Men mot henne talar uppenbara likheter med Annie Lööf.
Med starkt ledarskap, liberal övertygelse och ihållighet har Annie Lööf breddat Centern och utvecklat partiets idéprofil. Att många nya liberala väljare sökt sig till Centern är mycket hennes förtjänst.
Men det sämsta Centerpartiet kan göra i rådande läge är att försöka kopiera ett vinnande koncept.
Det finns bara en Annie Lööf.
Att Daniel Bäckström är en tydlig kontrast talar till hans fördel. Men han är mycket mer än en skolboksbild av en svensk jägare, som får Kristersson och Busch att framstå som fejkade kopior.
Daniel Bäckström är statsvetare. Och till skillnad från sin förebild, Torbjörn Fälldin, ser han alls inte obekväm ut i kostym.
Daniel Bäckström tycks röra sig lika lätt från skogen till finrummet som hans facebookdateringar antyder: han far alltså stundtals direkt från älgjakten till en direkt-sänd TV-debatt.
Och han kan prata idéer, decentralism och liberalism – om än hellre med "social -" som förtecken än "ny".
Men hans breda värmländska, får den honom inte att låta sävlig? frågar kanske någon.
Nej.
Daniel Bäckström lär inte bjäbba som... Ja, ni vet.
Men fler hetsiga gaphalsar är inte vad svensk politik behöver. Hellre då en partiledare som låter samlad och som är karl för sin häst - i det här fallet en stabil nordsvensk.
