Ligger inte Falkenberg lite väl bra till i rankningen över bästa företagsklimat? Tyder inte förstaplatsen i Halland - och niondeplatsen i riket - på lite väl god servicenivå?
Nä, så har du nog aldrig hört Moderaterna i Falkenberg resonera. Men när det kommer till Falkenbergs barn är det dock annorlunda.
- Vi är tredje bästa kommun nu när det gäller små barngrupper. Vi tycker kanske det är en lite väl hög ambitionsnivå och framförallt väldigt dyr, säger Michael Svensson (M), andra vice ordförande och barn- och utbildningsnämnden.
Kanske ligger skillnaden i synen på vad som är en närande respektive tärande sektor? Små människor kostar ju skattepengar - medan företagen i slutändan kan förväntas generera fler skatteintäkter än de kostar.
Samtidigt finns skäl att påminna alla berörda om varför frågan om barngruppernas storlek har varit politiskt het i flera decennier - en satsning på barn är en investering i framtiden. Misslyckas man kan det stå kommunen, regionen och hela riket dyrt.
Men - invänder bland annat företrädare för Centerpartiet - ska politikerna detaljstyra? Är det inte bättre att lämna avgörandet upp till respektive rektor?
Inte enligt Sveriges Lärare - som vill att staten lagstiftar om såväl minimibemanning som maxtak. Men C och M i Falkenberg tror uppenbarligen inte att de som jobbar med barnen har skäl för sina krav.
– Vi vill jobba med tillitsbaserad budget som innebär att vi säger "att ni får de här pengarna så löser ni det", förklarar Anneli Andelén (C), som vill se fler pedagoger på en större barngrupp.
Tillit låter ju bra. Men Skolverkets riktlinjer och lärarfackens tydliga markeringar har gjorts av en anledning. Att lämna saken upp till respektive rektor har alltför ofta varit ett sätt för politiker att dumpa ett tungt "effektiviseringsansvar" i knät på skolledarna.
Enskilda, modiga rektorer har då tagit offentlig strid när kraven på att jobba mer "effektivt" ofta är lika med att sänka kvaliteten. Eller "ambitionsnivån" som Moderaterna uttrycker saken.
Michaels Svenssons rättframhet är förvisso befriande. Men god skolpolitik är det inte. Frågan är om det ens är god näringslivspolitik. Företagens möjligheter att hitta rätt personal - vilket inte är enkelt i kompetensbristens tid - beror inte enbart på vad näringsidkaren kan erbjuda. Arbetstagare med familj, som överväger en flytt, tar även med den kommunala servicen i beräkningen.
Kort sagt: företag i en kommun som kan erbjuda små barngrupper och god skolkvalitet har en konkurrensfördel. Men oppositionen tänkte kanske inte på det?
Skolverkets riktlinjer finns där av en anledning. Sveriges Lärare driver frågan om gruppstorlek för att det är en viktig fråga för såväl personalens som barnens hälsa. Sluta låtsas som något annat.
