Om en dryg månad öppnar förtidsröstningen i valet till Europaparlamentet. EP-valet ser i regel anmärkningsvärt lägre deltagande jämfört med riksdagsvalen. Hallänningarna är generellt duktiga på att gå och rösta – i länet låg valdeltagandet på cirka 57 procent 2019. Något snäpp över rikssnittet, och sex procentenheter över valdeltagandet 2014.
Valdeltagandet lämnade ändå mycket att önska, särskilt bland unga. Många har ännu inte uppfattat att det faktiskt är val i år – en bisarr tanke för oss i den politiska sfären, som redan nu känner oss som papegojor: ”Du vet väl om att det är val i år? Vet ni om att det är val? Hörni, det är ju val i år!”
När valets existens väl trängt igenom bruset är det dock många som fortfarande tvekar inför att ta ställning. Hur kommer det sig? En förklaringsmodell jag fått höra är att väljarna känner att man vet för lite – Bryssel kan kännas långt från Halland, trots att besluten som fattas där påverkar våra liv oavsett vart i Sverige man bor. Man är helt enkelt rädd för att rösta fel. EU-politiken kan dessutom kännas luddig, och inte sällan teknisk.
Saker och ting blir inte bättre av att desinformationen flödar. Den genomsnittlige svensken är lagom insatt i vad som egentligen pågår i parlamentet, vilket lämnar öppet mål för den som vill ta tillfället i akt att plocka billiga politiska poänger. I veckorna beklagade sig Socialdemokraternas parlamentariker Heléne Fritzon på X om hur Parlamentet beslutat höja åldersgränsen för att köra EPA-traktor – men glömde visst nämna att hon själv röstat för förslaget. Häromdagen fick jag syn på en kampanj från Sverigedemokraterna, där kandidaten Christer Olsson står och ler bakom budskapet ”Stoppa EU:s snusförbud”. Ett både förvillande och fördummande budskap, eftersom det inte ligger något sådant förslag på bordet över huvud taget.
Missförstånden verkar dessutom vara många kring hur EU-politiken fungerar. När jag berättar att jag själv kommer lägga min röst på Centerpartiets kandidat Emma Wiesner, rynkar många på näsan. En röst på Centerpartiet är en röst på sossarna, är man rädd. Detta trots att det enda parti Centerpartiet lierat sig med i Europaparlamentet är Liberalerna, som sitter i samma partigrupp. Detta bryr man sig förstås inte om.
Skolan har ett viktigt uppdrag när det kommer till att utbilda och informera våra unga om vad Europaparlamentet är, och varför det är viktigt. Här kokar det i oss ungdomsförbundare, som gång på gång blir utestängda från skolor när vi vill komma dit och prata med eleverna. Märkligt, tycker jag, hur man sedan kan fråga sig varför unga inte har någon kontakt med politiken – eller varför förbunden inte har några ungdomar som kan komma dit och bemanna debatter när det passar skolan.
Media har givetvis också ett ansvar när det kommer till att bevaka och följa EP-valet. Insyn i vad det faktiskt handlar om är fundamentalt om väljarna ska känna sig redo att fatta ett beslut. Spelplanen kan inte lämnas fri åt populisterna.
Sist men inte minst hänger valet på att vi väljare faktiskt tar oss i kragen och pallrar oss till vallokalen för att ta vårt medborgerliga ansvar. Även som EU-medborgare.
