STOCKHOLM 20221220
Ett öppet kontorslandskap. 
Foto: Tim Aro / TT kod 12130
STOCKHOLM 20221220 Ett öppet kontorslandskap. Foto: Tim Aro / TT kod 12130 Bild: Tim Aro/TT

Pontus Almquist: Begrav drömmen om öppna kontorslandskap

Gång på gång dömer forskningen ut de öppna kontorslandskapen. Ändå fortsätter chefer att pracka på oss dem.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS

Få som måste klara av en tight deadline skulle hellre sätta sig mitt i ett socialt muller och buller istället för i ett rum där tystnad kan åtnjutas. Ändå fortsätter chefer och HR-ansvariga – en yrkesgrupp som ska vara experter på hur humankapital bäst omsätts – att pracka på såväl näringslivet som offentligfinansierad verksamhet de öppna kontorslandskapen.

Tanken med de öppna kontorsytorna är att frånvaron av fysiska barriärer mellan olika medarbetare och avdelningar även slipar ner de sociala barriärna och bidrar till kreativa idéutbyten som gagnar produktiviteten. Den som sitter ensam eller tillsammans med bara ett fåtal andra i ett tyst och stängt kontorsrum fastnar i sina egna perspektiv när de inte naturligt exponeras för andra automatiskt, lyder tongångarna, lite hårdraget.

ANNONS

Men allt mer forskning från senare tid vederlägger dessa utgångspunkter. Frånvaron av distraktioner är i själva verket helt centralt för effektivt arbete. Blotta närvaron av en påslagen telefon har exempelvis visat sig försämra prestationen på intelligenstester signifikant. Och telefonen blir ju bara ett komplement till distraktionerna från den fysiska världen i det öppna kontorslandskapet.

Bristen på lugn och ro tar också ut sin rätt. Ny forskning från Gävle Högskola som häromdagen uppmärksammas i DN (16/4), visar att folk i snitt producerar 20 procent sämre i en “aktivitetsbaserad miljö” än på eget kontor. Omskrivet åstadkommer alltså åtta personer på egna rum lika mycket som tio personer producerar i ett öppet kontorslandskap. Även för mindre företag kan alltså den öppna kontorsmiljön innebära miljonsvinn på årsbasis.

Annan forskning tyder på att produktivitetsförlusten är ännu större. Dessutom finns ett dokumenterat samband med stress och mental ohälsa. Talet om de sociala arbetsplatserna med synergieffekter och innovationskraft från oväntade idéutbyten verkar alltså sakna grund. Det kan inte uteslutas att öppna kontorslandskap och aktivitetsbaserade arbetsplatser egentligen är ett sätt att rättfärdiga eller skyla över besparingsåtgärder. Fler medarbetare får förstås plats per kvadratmeter när väggar och rumsuppdelningar inte tar samma plats.

Befattningshavare i både näringslivet och i offentlig sektor borde dock mot bakgrund av den nya kunskap som finns på området överväga om besparingarna är skenbara när hänsyn tas till minskad produktivitet och försämrad personalhälsa.

ANNONS

Det borde ses som självklart att folk jobbar bättre i tysta avgränsade miljöer än på platser med ständig distraktion. Att självhjälpsböcker som “Deep work” av Cal Newport säljer miljontals exemplar på just denna triviala insikt, säger mycket om vår samtid. Fokus är mer svårttillgängligt än kanske någonsin tidigare, och förmågan till det blir mer och mer hårdvaluta.

I en värld med konstant uppkoppling, oräkneliga sinnesintryck och där dopaminkickar oavbrutet bara är ett knapptryck iväg är fler distraktioner det sista vi behöver. Särskilt på platsen där det är tänkt att vi ska arbeta. Det är dags att begrava drömmen om de öppna kontorslandskapen.

ANNONS