STOCKHOLM 20230327
Förbundskapten Janne Andersson (th) i intervju med Viaplays expertpanel fr v Sebastian Larsson, Fredrik Ljungberg och Bojan Djordjic efter måndagens EM-kvalmatch i fotboll mellan Sverige och Azerbajdzjan på Friends Arena.
Foto: Fredrik Sandberg / TT / kod 10080
STOCKHOLM 20230327 Förbundskapten Janne Andersson (th) i intervju med Viaplays expertpanel fr v Sebastian Larsson, Fredrik Ljungberg och Bojan Djordjic efter måndagens EM-kvalmatch i fotboll mellan Sverige och Azerbajdzjan på Friends Arena. Foto: Fredrik Sandberg / TT / kod 10080 Bild: Fredrik Sandberg/TT

Katarina Erlingson: Är det Janne Anderssons fel att för få pratar klimat?

Den provocerande frågan i rubriken måste förstås besvaras nekande, men är ändå relevant att ställa. I samband med veckans debacle mellan fotbollens förbundskapten Janne Andersson och expertkommentatorn Bojan Djordjic har vissa krönikörer och ganska många inlägg på Facebook fnyst att Viaplayspektaklet stulit allt mediautrymme. Huvudkritiken var vänd mot media och att man skriver om en simpel sak som ett bråk i fotbollskretsar i stället för att skriva om kriget i Ukraina eller Klimatpolitiska rådets kritik mot regeringen.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Som med så mycket annat utesluter inte en intensiv debatt om det ena en lika intensiv om det andra. Medieutrymmet är inget nollsummespel och självklart är det intressant när en förbundskapten tappar det så.

Problemet är snarare att människor tycker det är mycket intressantare att läsa om fotbollsbråk än om krig eller klimatkris. Det kan vara frågan om vad som är hönan eller ägget, eller ett rent konstaterande om hur mediekonsumenter är till sin natur. Särskilt när nyheter sprids enkelt via sociala medier där det är lätt att slänga sig in i en debatt som egentligen inte betyder så mycket. Skulle man ge sig in i en debatt om orsakerna till kriget i Ukraina eller hur man bäst hittar lösningar mot klimatförändringarna ställer man helt andra krav på sig själv.

ANNONS

Det kan vara så att media är medskyldiga här, som vissa vill göra gällande, men det kan också vara så att medias kunskap om så kallad klicklogik visar en psykologisk insikt om människors intresse som något som är mycket svårt att förändra. Media kan knappast förenkla klimatfrågorna utan att liera sig med populisterna på högerkanten.

Det är en kommunikativ utmaning att lyfta de viktiga klimatutmaningarna i media. Aktivisterna inom gruppen Återställ våtmarkerna försöker väcka uppmärksamhet genom att limma fast sig på vägen eller äntra scenen under Loreens framträdande i melodifestivalen. Det har inte varit framgångsrikt hittills, då de flesta mest blir arga och irriterade över att hindras i sin väg till arbete eller resor. Ungdomsorganisationen Aurora stämmer staten för att göra för lite och förlitar sig därmed på juridikens kraft. Det är ett enormt gap mellan de ofta unga men alltid arga och de som försöker vifta bort allvaret, som SD:s miljöpolitiske talesperson Martin Kinnunen.

Ansvaret för konstruktiv diskussion och framför allt handling ligger därför hos oss som ligger däremellan. Men vi behöver hitta sätt att kommunicera tydligare och smartare. Protester och skrämsel verkar inte fungera och ska egentligen inte behövas om det finns en regering som tar på sig ledartröjan. Det är när regeringen med dockteaterdirektör SD tjafsar med oppositionen som det blir som mellan Andersson och Djordjic - till slut orkar man inte lyssna och tycker bara det är barnsligt. Det funkar att vi tycker så när det gäller fotboll, men klimatfrågorna behöver världens mest kommunikativa ledare.

ANNONS
ANNONS