Man vill varken sitta i en regering som stöds av Sverigedemokraterna, eller en som styrs av Magdalena Andersson. Med andra ord finns i dagsläget inga realistiska regeringsalternativ där Centerpartiet ingår.
Deppigt, för centerpartisten. Samtidigt kan man argumentera för att Centerpartiets roll nu är viktigare än någonsin. Dels för att politiken handlar om mer än vem som sitter i regeringen – det är så Vänsterpartiet förblivit relevanta, inte genom att sitta i regering, utan genom att trycka en sosseregering i riktning vänsterut. Det är inte heller bra för ett samhälle när det bara finns två polariserande alternativ: Ett med nationalistiska influenser, och ett åt vänster. Centerpartiet är i dagsläget alternativet för den som varken kan sympatisera med politiken som regeringen bedriver idag, eller kan tänka sig att lägga sin röst på ett socialistiskt parti. Den frihetligt sinnade, som inte längre har förtroende för Liberalerna.
Centerpartiets roll kan, med rätt omständigheter, skapa en mer dynamisk parlamentarism. Som mittenparti kan man placera båda parter i Sixtinska kapellet och låsa in dem till den vita röken lyfter – förhandla hårt åt båda hållen, och sätta sakpolitiken i fokus över parlamentarismens maktspel.
Men då gör Centerpartiet nog bäst i att bli bättre på att göra sig relevanta. Man har misslyckats rejält med att kommunicera sin ställning i regeringsfrågan, vilket gör att man inför väljarna framstår som veliga och oklara. Att sätta fokus på sakpolitiken hjälper inte heller om ingen vill lyssna. Centerpartiet har mycket att vinna på att utnyttja sin position, och våga sticka ut näsan lite.
