Blotta misstankar om att någon har tassat runt i gråzoner kan göra livet besvärligt för den krögare som hoppas på serveringstillstånd. Få verksamheter är så hårt reglerade – och enligt en tidigare Timbro-rapport så godtyckligt hanterade – som just utskänkningen av alkohol.
Kommunernas tillståndsenheter beskrivs inte sällan som orimligt nitiska. Det kan förstås delvis förklaras med att besluten baseras på ett regelverk där hänsyn ska tas till bland annat "personlig lämplighet". Det kan innebära att en krögare som har dragit på sig privata skulder kan bli uträknad – långt efter att skulderna har blivit betalda.
Stort fokus läggs också på kökets beskaffenhet. En renodlad vinbar – likt i utlandet – är inte att tänka på. Du kommer inte ens undan med att servera enklare rätter, som smörrebröd. Syftet med detta är detsamma som med Systembolagets monopol – att begränsa tillgängligheten till alkohol.
"Det är prussiluskapolitik. Det är inte maten som avgör om ett utskänkningsställe har koll på vad de gör eller inte. För att någon vill ta en drink kan det inte vara krav att någon annan ska serveras mat. Därför bör matkravet i § 15 i alkohollagen avskaffas."
Så skriver riksdagsledamöterna Rickard Nordin (C) och Niels Paarup-Petersen (C) i en gemensam motion förra året. Och de är inte ensamma om att efterlysa sådan förändring
Synpunkterna är högst relevanta. Att en regellättnad skulle göra att alkoholkonsumtionen, som minskat med 18 procent sedan år 2004, stiger är osannolikt. Men precis som i fallet med gårdsförsäljning går förändringen trögt – trots att regeringen består av åtminstone några partier som tidigare stått på barrikaderna för en rimligare alkoholpolitik.
Regeringen har dock i år gett en särskild utredare i uppdrag att granska hur folkhälsopolitiken kan följas upp bättre genom hälsoekonomiska analyser. I uppdraget ingår dessutom att, i enlighet med riksdagens tillkännagivande, utvärdera effekterna av alkoholpolitikens olika styrmedel ur "ett folkhälsopolitiskt och samhällsekonomiskt perspektiv".
I motionsfloden till riksdagen märks även förslag om att exempelvis låta inkludera öl eller vin i en take away, samt att liberalisera synen på serveringstider. Bådadera förtjänar reflektioner från utredaren.
Vidare är det dags att hörsamma vädjan från Sveriges oberoende bryggerier om att EU-anpassa punktskatten på öl. Många lokala hantverksbryggerier är hårt pressade, och det vore rimligt att utnyttja möjligheten att låta små tillverkare betala hälften så mycket skatt som jättarna.
Nog är det hög tid att regelverket lättas upp. En krog som serverar alkohol till minderåriga bör förstås inte komma undan med det. Och krögare som gjort sig skyldig till riktigt allvarliga överträdelser, kan misstänkas brista i omdöme även på andra punkter. Men ett enklare och mer liberalt regelverk behövs både vad gäller serveringstillstånd och gårdsförsäljning.
