I förskole- och grundskolenämnden pågår ett intressant målarbete för de kommande fyra åren. ”En skola för alla” är vårt fina motto, vilket innebär, att åtgärder ska vidtas, så att alla elever mår bra och utvecklas enligt sina förutsättningar. Skolan får nu mindre med pengar. Det gäller att prioritera rätt.
Föräldrar har skickat in anmälningar om kränkningar mot deras barn. Kränkningar ger psykiska skador hos de drabbade. Skadorna kan utvecklas till depressioner som gör att eleven inte orkar studera utan stannar hemma. Det här påminner om 1960-70-talen, då den likriktade grundskolan infördes utan hänsyn till att elever har olika förutsättningar. Många slogs ut. Det blev skolk och medicinering samt mycket mobbning (den tidens kränkningar) Friskolor startades. Jag drev själv en sådan friskola i 19 år (utan bidrag) tills skolpengen infördes 1992. Nu finns det alternativ till förskolor och alla andra skolor men barnomsorgen är så gott som likriktad. Alla ettåringar lämnas in på ett överbefolkat kollektiv, som helt saknar de små utrymmen, som en ettåring känner sig trygg i. De får möta många olika vuxna som inte finns där alltid, Uppmärksamheten måste delas med många andra barn.
Alla barn mår inte bra i det stora kollektivet. Depressioner i låg ålder är svåra att bota men föräldrar har i dag inget annat val. Tidigare fanns ett vårdnadsbidrag som gladde många föräldrar, men det togs bort av Socialdemokraterna.
Om vi ska få stopp på kränkningar och psykisk ohälsa, måste vi fokusera på de minstas behov i första hand. Hemomsorg är ett alternativ som jag kommer arbeta för inför budgetarbetet i sommar och höst. Hemomsorg behöver inga nya lokaler. Det sparar pengar. Skadade barn kräver extra stödpersonal. Det kostar mycket. Överhuvudtaget blir skolans ekonomi bättre, om vi ser till barnens bästa i all vår planering.
Ingrid Jordebo (SD)
ledamot i förskole- och grundskolenämnden i Varberg