Apropå
artikeln ”Kommunen söker partner till stort PS-bygge”
Enligt Rebecka Kvints artikel om framtida planerad gymnasieverksamhet, söker kommunen nu en samarbetspartner. Varbergs Fastighets AB, som ägs av kommunen, håller på att upphandla ”en samarbetspartner med erfarenhet av stora byggprojekt”. Det verkar som om man helt och hållet vill överlåta allt makt och bestämmande till en byggentreprenör, innan man ens vet vad man behöver?
För 30 år sedan var det aktuellt att ”uppdela” den stora gymnasieskolan i två enheter (en på PS-tomten och en i Bolmenområdet), för 20 år sedan delades den stora skolan upp i tre sektorer, som skulle vara så ”självförsörjande” som möjligt och nu räcker inte detta, utan det skall planeras för 1 000 fler elevplatser till år 2028. Det är inte svårt att planera för korrekt antal elever i en gymnasieskola, eftersom eleverna redan är födda och bor i kommunen. Men är födelsetalen jämna eller varierar de? Om de varierar kan det vara aktuellt att planera för tillfälliga lösningar under elevtoppar och långsiktiga permanenta lokallösningar under ett längre tidsperspektiv.
Men var skall de framtida lokalerna finnas? Skall allt inrymmas på PS-tomten? Eller kommer Munkagårdsgymnasiet att växa när nu behovet av självhushållning har uppmärksammats och man kan se ett ökat intresse för lantbruksprogrammen? Skall man skapa ett nytt gymnasieprogram med inriktning på klimatet och förlägga detta till Munkagårdsgymnasiet? Skall man anordna en gymnasiesektor i Västerport, som närmaste granne till Högskolan? Lokalerna kan då i framtiden användas som en buffert för både gymnasiet och högskolan. Skall Gamlebyskolans tomt användas för en sektor av gymnasieskolan? Skall man i framtiden samarbeta aktivt med gymnasiefriskolor i kommunen? Skall man samarbeta med grannkommuner?
Dessa och många fler liknande frågor skulle fått sina svar i en programutredning, genomförd tillsammans med och under ledning av en planeringsarkitekt. Resultatet av arbetet skulle kanske resultera i ett behov av byggnation på ett flertal platser och under flera år?
Varför skall man då sätta sig helt i händerna på en entreprenör, i ett ekonomiskt vågspel, innan man ens vet vad denna önskar göra?
Förr i tiden, när man önskade en verksamhetsförändring i skolor, anlitade man en planeringsarkitekt med erfarenhet från andra och liknande projekt. Denne arbetade sedan i nära samarbete med representanter från skolledning och personal. Arbetet resulterade i ett eller flera förslag till förändring, med ombyggnation och eventuell tillbyggnation. Om det fanns uppdaterade inventeringar om fastighetens kondition och behov av underhållsåtgärder, kunde dessa påverka resultatet till en bästa optimering av kommande arbetsåtgärder och investeringar. Under hela arbetet var det verksamheten som med nära råd och synpunkter gav underlag för slutresultatet.
När sedan förslagen hade passerat alla beslutsnivåer och den bästa kompromissen hade utvalts, gjordes en grov kostnadsberäkning som underlag för kommande politiska hantering. Efter beslut utfördes en detaljprojektering, av alla ingående tekniska experter, som resulterade i ett detaljerat och tydligt upphandlingsunderlag för konkurrerande entreprenörer. Oftast gjordes också en mer detaljerad kostnadsberäkning av anbudsunderlaget, som jämförelse mot kommande inlämnade anbud. När anbuden från entreprenörerna lämnades in visste de att de hade konkurrerat på lika villkor som alla andra anbudsräknare och skolan visste att det den önskade, det skulle den få som slutresultat.
Thomas Ericsson
Arkitekt SAR/MSA
Före detta aktiv planeringsarkitekt