Sen många år har Stockholms län haft ansvaret för regionplaneringen, men inte förrän 2019 då plan- och bygglagen ändrades tillkom ytterligare en region, denna gång Skåne. Region Skåne blev genom den nya lagstiftningen ansvarig för en skånsk regionplan, vilket föranleddes av ett mångårigt samarbete mellan de 33 skånska kommunerna och regionen i det så kallade Strukturbild Skåne. Att dela upp ett läns planering på 34 aktörer, ja 35 om man räknar länsstyrelsen, har inte varit optimalt och en samordning har behövts. Vissa frågor är för stora och för viktiga för att bara beslutas av en enskild kommun.
I den nya lagstiftningen står också att övriga län kan använda regional fysisk planering, men att det är frivilligt. I september 2020 hade Region Halland och alla de halländska kommunerna, liksom länsstyrelsen, ett möte där man kom fram till en avsiktsförklaring att Halland skulle ansöka om att få regional fysisk planering. Sen dess har något hänt, för nu har Varberg, Falkenberg och Halmstad fått kalla fötter.
De backar nu alltså från avsiktsförklaringen och vill stoppa ansökan att Halland ska få regional fysisk planering. Orsaken verkar vara ett yttrande från SKR:s jurister som togs fram i april 2019. SKR, alltså Sveriges Kommuner och Regionen, avråder från regional fysisk planering, vilket i sig är konstigt eftersom även regionerna är medlemmar i SKR. Juristerna pekar bland annat på att domstolar kan betrakta den regionala planen som styrande, ett anmärkningsvärt påstående då det klart och tydligt står i lagen att den regionala planen inte är bindande. SKR är också rädd att regionen ska bestämma innehållet och att staten ska kunna styra kommunerna genom regionerna.
Kommunerna är förstås rädda om sitt självstyre och planmonopol, något annat vore konstigt, men varken staten eller Region Halland är ute efter att demontera dessa självklarheter för den kommunala demokratin. Jurister kan tolka juridiken på olika sätt, men det är egendomligt att SKR:s jurister bara tittat på det primärkommunala perspektivet. Det är också konstigt att tre andra Hallandskommuner verkar ha gjort en helt annan bedömning.
Lilla Halland med sex kommuner, inklämt mellan två stora regioner, bör verkligen ta chansen att kroka arm på ett tydligt sätt. En regional fysisk planering är knappast ett hot mot kommunerna, snarare en möjlighet att hålla mer jämna steg med de stora grannarna. Det vore inte bra för Halland om regeringen lyssnar på de tre kommunerna som fått kalla fötter.
LÄS MER:Oenighet mellan regionen och kommunerna angående framtida planering
