Så har du aldrig sett rikssalen i fästningen

Tänk på den största bilden du har sett. Nej, större. Mycket större!

Kombinera det med modeplagg i papper som görs för hand under fyra månader – så är du ganska nära den nya utställningen på Hallands kulturhistoriska museum.

Vad får du om du applicerar den finaste sömnadskonsten från Paris, haute coutur ("hög sömnad"), med ett för modekläder udda material sprunget ur den svenska skogen och förädlat i pappersbruken?

Jo, "Haute papier" – en ovanlig utställning med två rutinerade konstnärer, kläddesignern Bea Szenfeld och illustratören Stina Wirsén, med hjälp av den senares make, formgivaren Pontus "Pompe" Hedengran.

Enormt stora kollagebilder

Det första som slår mig är formatet på Stina Wirséns aldrig tidigare visade bildkollage. Det täcker nämligen hela den ena långsidan av rikssalen i Varbergs fästning.

– Det är vår största och bästa utställning. En mindre systerutställning har visats i Washington och finns nu i Minnesota, säger Stina Wirsén.

Mitt emot är ett lika stort fotokollage, layoutat av "Pompe", med bilder på en dansare, en sångare och en musiker vid Kungliga operan och tolkningar av några av deras arbetsredskap – en krage gjord av notblad och dansskor av papper.

Det avlånga rummet delas mitt itu av en svart catwalk med vita modeplagg i klippt och vikt papper.

Med rätt vinkel kan du se en överdel av Bea Szenfeld som artisten Laleh har burit och i bakgrunden Stina Wirséns illustration som den har inspirerat.

Vissa plagg är uppbyggda av cirklar eller trianglar och får pälsliknande former, medan andra består av något som liknar påbörjade pappersflygplan. Ett exempel är Laleh-jackan ut kollektionen från 2014 som kallades "Haute papier", precis som utställningen som öppnar på Hallands kulturhistoriska museum den 8 maj.

Lady Gaga bar Beas plagg

Bea Szenfelds unika papperskreationer har för övrigt burits av Lady Gaga, Loreen, Björk och Ola Salo, samt av Alice Bah Kuhnke (MP) när hon var kultur- och demokratiminister.

– Att haka på en känd person på röda mattan ger en helt annan motor för ett projekt, så det försöker jag göra när det funkar, förklarar den nu 42-åriga kläddesignern som en gång inledde sin bana som keramiker och upptäcktes av den drygt fyra år äldre Stina Wirsén när hon gjorde sitt prisade examensarbete på Beckmans designhögskola 2002.

Utställningen visar två konstnärer som gärna arbetar med en begränsad färgskala.

– Både Stinas och Beas verk är väldigt komplexa och behöver ett slags lugn. Därför har vi gjort catwalken och väggarna helt i svart, berättar curatorn "Pompe" och fortsätter:

– Min intention är att man ska få en upplevelse av att kliva in i målningarna. Man ska inte få några förklaringar, utan bara känna i hela kroppen.

En brittisk förebild

Den brittiske modeskaparen Alexander McQueen (1969–2010) hör till de personliga favoriterna för alla i trion som gästar Varberg. Gemensamt hör också ett intresse att utforska gränslandet mellan människans och andra djurs världar.

– Var kommer vi ifrån, vad är vi nu och vart är vi på väg? frågar "Pompe" retoriskt.

– Vi blandar även verklighet med fabler i sagovärldar, säger Bea.

Alexander McQueen arbetade med könsöverskridande uttryck och det hade Bea gärna gjort även med själva skyltdockorna, som är traditionellt kvinnliga (och har modevärldens smala mått).

– Om någon gör icke-binära skyltdockor ställer vi oss först i kön. Ett litet tips om någon ska starta ett företag, säger Stina Wirsén.

LÄS MER: Karen klipper fram komplexa pappersbilder

Både hon och Bea arbetar mycket med papper, men på olika sätt. För designern blir det en motsats till de dyra sidentygerna och ädelstenarna i Paris haute coutur-kläder.

– Det finns en flotthet och allt är dyrt, så när jag tänkte på Sverige och skogen kom jag snabbt fram till papper. Sedan vet jag inte alltid hur det blir när pappret vrider sig och sloknar. Det är ett experiment där konstverket får liv. Den här korta pälsjackan hängde till sig i ett år och blev mycket finare, förklarar Bea.

På samma sätt kan Stina inte helt kontrollera akvarellfärgerna i sina illustrationer.

Likheterna till trots finns stora skillnader i konstnärernas arbetsprocess. Wirsén kan bejaka det associativa och testa sig fram, för att senare göra ett urval, medan Szenfeld måste detaljplanera plaggen som sedan tar fyra månader att sy för hand.

– Det är därför ingen kopierar mina plagg. Ingen jävel orkar sitta så länge, säger Bea.

Skrivbord avslöjar processen

Det första som de just nu (med gällande pandemirestriktioner) max 18 besökarna åt gången möter i rikssalen är två bord med skisser, redskap och material.

– Skrivborden är viktiga. Ofta undrar man hur det är gjort. Och då kan man vända sig dit och se en del av processen. Hoppas att det kan inspirera, säger Bea.

– Det är en hyllning till leken och det som många har inom oss, som är en önskan att skapa, fyller Stina Wirsén i.

– Utställningen handlar också om frigörelse och att vara den man drömmer om att vara. Vi tre har också en gemensam värdegrund som syns och det är mångfald, alla människors lika värde och att försöka bryta stereotyper mellan män och kvinnor.

Lektor gör sitt sista år

För museilektorn Åsa Axberg blir "Haute papier" speciell eftersom det är den sista tillfälliga utställningen hon gör, under sitt sista år på Hallands kulturhistoriska museum.

Efter en katalogbok om och en ny version av den fasta utställningen om konststilen Varbergsskolan och dess mest kända medlemmar tänker Axberg nämligen gå i pension.

– Jag är lycklig över att detta blir min final, för det stod på min önskelista. Vi vill överraska och skapa magiska rum för folk att gå in i och jag tycker att scenografin blev spektakulär och ännu bättre än jag hade tänkt, säger Åsa.

Slutligen lyfter hon fram kreativiteten och det hårda arbetet som krävs i de två aktuella konstnärernas individuella uttryck.

– Det är enkla tekniker, men en enorm skicklighet som tar ett helt liv att lära sig.

TEXT

Martin Erlandsson

martin.erlandsson@hn.se