Idag, den 14 oktober, är det exakt 30 år sedan Svante Grände sköts ihjäl i ett militärt bakhåll i Argentina. Prästsonen Grände från halländska Rolfstorp (uppvuxen i Tvååker) var biståndsarbetare i Chile när militärjuntan tog makten i landet genom en statskupp i september 1973.
Svante Grände valde att ansluta sig till vänstergerillan i Chile och Argentina, gavs namnet "löjtnant Julio" och dödades på argentinsk mark den 14 oktober 1975.
- Visserligen dog han i Argentina, men vi ser honom också som ett av offren för militärregimen i Chile, säger Jorge Hernandez i Jakobsberg.
Jorge är själv från Santiago i Chile, men bor numera i Jakobsberg där han är aktiv i den lilla kulturföreningen "Taller Ranquil", ett namn som erinrar om ett uppror av mapucheindianerna mot den chilenska regimen på 1930-talet.
Föreningen har, inom ramen för det internationella projektet Ecomemoria, tagit initiativet till en trädplantering i Jakobsberg. Den 10 september i år planterades tio askar till minne av tio namngivna offer för den chilenska militärjuntan.
- Och en av dem är Svante Grände, säger Jorge Hernandez.
Projektet Ecomemoria har i olika världsdelar hittills planterat ett hundratal träd för att påminna om juntans offer.
Cirka 3 200 dödades eller försvann under Chile-diktaturens 17 år (1973-90), enligt de undersökningskommissioner som på senare år försökt bringa klarhet i händelseförloppen.
En stor del av de brutala övergreppen skedde under militärdiktaturens allra första veckor vid makten, då 1 800 civila dödades.
Men Svante Grände dog alltså när han som beväpnad gerillasoldat befann sig i Argentina, en nation som då återigen var på väg att bli en militärdiktatur (vilket kom att göra Argentina till ett ännu blodigare land än Chile).
Per-Ulf Nilsson skrev 1989 en biografi över Svante Grände, med titeln "Löjtnant Julio", där han också återgav en del av Grändes brev hem till Halland:
"Sedan oktober är jag åter soldat - hur absurt verkar det inte när jag tänker på vilken avsky jag kände för det militära när jag var tvungen att bära uniform under militärtjänsten i Sverige. I dag är jag åter klädd i grön uniform, men inte i en armé som kämpar för att försvara borgarintressen och utsugning, utan i en begynnande revolutionär folkarmé, där var och en upptagit sin plats efter medvetande och övertygelse och inte som något nödvändigt ont eller påtvingat. Här kan man uppleva den verkliga kamratskapen, uppoffrarviljan - med ett ord den livsstil som vi vill skall vara den naturliga i ett nytt fritt samhälle."
