Karin Bergöö gifte sig med Carl, Thora Klinckowström med Nils, Astri Bergman med Evert. Tillsammans står de i raden av kvinnliga konstnärer som genom äktenskap hamnat i skuggan av utåtriktade och framgångsrika män, i det här fallet Carl Larsson, Nils Dardel och Evert Taube.
Just skulptören Astri hyllas välbehövligt i höst av en annan karismatisk man, sonen Sven-Bertil, på miniturné med "Hovkonstgjutarens dotter" tillsammans med Maia-ensemblen från Göteborg. Föreställningen hade nyligen premiär i Kungsbacka och gavs onsdag kväll inför en fullsatt Varbergs teater.
Visartisten och skådespelaren, just nu bioaktuell med "En enkel till Antibes, möter till en början publiken på egen hand när han inleder den andra akten med "Jag har skrivit till min flicka". Visan kallas också "Linnéa" efter Astri Bergman Taube, Linnéa var hennes andranamn.
Sven-Bertil, född 1934 och yngst i syskonskaran Taube, varvar sånger med berättelser om Astri. Det blir en vindlande skildring av en stark kvinna som kämpar för att förena eget skapande med rollen som konstnärshustru och förälder.
Bröllopet med Evert 1925 är en pampig tillställning i Jakobs kyrka i Stockholm, ackompanjerad av Everts musik. Astri har formgivit brudkronan i guld.
Under 1930-talet etablerar hon familjen på sommarparadiset Sjösala, kavaletten och lerlåren flyttar med ut och barnen trängs och trivs i sovhytter. Tidiga morgnar får hon några timmar för sig själv, men tillvaron är väsensskild från studietiden för Carl Milles eller bekantskapen med Amedeo Modigliani.
Sven-Bertil berättar om Astris gröna fingrar och tonsätter med "Älskliga blommor små". "Morgon i Liguren" tecknar en bild av hennes längtan till Sydeuropa, "Som stjärnor små" av ömheten mellan Astri och Evert. Välkänd är den lilla show som alltid avslutade Everts konserter på Gröna Lund, då trubaduren till "Min älskling, du är som en ros", överlämnade en ros till Astri.
Artisterna i Maia-ensemblen, Eva Hermansson, Åsa Johansson och Sven Andrén, bistår Sven-Bertil med sång, musik och recitation. Trio har tidigare inlett kvällen med "En serenad till Astri", där Eva Hermansson ikläder sig rollen som konstnären. I välkomponerade scener träder Astri fram, som när hon 22 år gammal reser till Paris för att studera konst 1920. Där träffar hon Evert, förlovar sig i Florens – och blir hemkallad av fadern, hovkonstgjutaren som inte anser poeten vara ett tillräckligt gott parti.
Några år senare blir det ändå bröllopsfest och ett över 50 år långt äktenskap, Evert avlider 1976. Astri går bort fyra år senare men har haft en lång kreativ period efter att barnen vuxit upp.
Sven-Bertil Taube avslutar kvällen som den börjat – ensam på scen med gitarren. Med "Så skimrande var aldrig havet" filtrerar han Everts kärlek till hustrun genom sin egen mjuka, mörknande men fortsatt kraftfulla röst.
