Agne har jobbat till sjöss sedan tolvårsåldern

Några meter under vattenytan på Grenåfärjan, nedanför taxfree, spelautomater och restauranger, döljer sig ett eget litet samhälle. Här jobbar förste fartygsingenjör Agne Karlsson.

ANNONS
|

I en labyrint av rör, tankar och dånande motorer tar sig Agne Karlsson, förste fartygsingenjör, på go skärgårdsgöteborgsk dialekt gladeligen på sig uppgiften att visa runt i undervattensvärlden. Det börjar i fikarummet bestående av ett bord omgivet av eltavlor som ger ström till hela båten. Strax intill ligger kontrollrummet – skyddat av vattentäta dörrar. Här gäller det för personalen att inte slumra till.

– Vi övervakar vad som händer via skärmar hela tiden. Händer det något så händer det fort. Blir det till exempel en läcka någonstans kan det börja brinna. Läckor är den vanligaste orsaken till bränder på båten. Men något mer kontrollerat än sjöfarten finns knappast, säger Agne Karlsson och lotsar vidare genom färjans undervattenslabyrint.

ANNONS

Vi passerar en verkstad där det både repareras och tillverkas nytt och en avdelning där det svetsas. Det är stundtals svårt att hänga med i svängarna när Agne berättar om de tekniska detaljerna, och det är tydligt att han har ägnat större delen av sitt liv med båtar.

– Jag har jobbat på den här linjen i nio år, men på sjön sedan tolvårsåldern, säger han, som om det inte var något märkvärdigt med det.

Tolvårsåldern?!

– Ja, jag kommer från Domsö, en ö i Göteborgs skärgård, förklarar han och bitarna faller genast på plats. Han berättar även att pappans gamla fiskebåt Carla i dag ligger k-märkt i Träslövsläge.

När Agne Karlsson började jobba med båtar var det något helt annat än i dag. Myten om alkoholiserade män och sjöbusar stämde till viss del på den tiden, menar han. Att långa perioder vara borta hemifrån lockade kanske en viss typ?

– Det var många som inte passade in i samhället, och inte ville hem igen. När jag började trodde jag att det skulle bli svårt att byta bort mina pass över jul, men det var tvärtom. Många hade ingen hemma och drack, men när de jobbade på båten fick de ordning och rutiner. Jag har kompisar som supit sig till döds när de gått i pension, säger han.

ANNONS

Men i dag har den gamla sjöbuse-jargongen dött ut, enligt Agne. Själv jobbar han enligt ett rullande schema enligt följande princip: jobbar en vecka, ledig en vecka, jobbar en vecka, ledig två och så börjar det om. Men trots det lockar det inte samma typer i dag.

– Det har sållats ut, för i dag krävs det så pass hög utbildning för att jobba här, och det är nolltolerans mot alkohol och droger. Vi testas regelbundet, säger han.

Att färjan flyttar från Varberg påverkar inte Domsöbon och förste fartygsingenjör Agne Karlsson särskilt mycket. Det blir något längre väg att åka till jobbet, men jobbar man till sjöss får man räkna med att stiga av på ett ställe och på på ett annat, menar Agne Karlsson.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten.

LÄS MER:Snart blir vi rökta på Grenåfärjan

LÄS MER:”Det är en vy som vi aldrig får tillbaka”

ANNONS