Fem frågor till Emma Jonsson Sandström

Driver tillsammans med Lyra Ekström Lindbäck och Leo Andrea Nordwall det nystartade förlaget Lesbisk pocket.

ANNONS
|

Vad är er plan?

– Det började med att vi upptäckte den litterära genren ”lesbian pulp fiction”, alltså lesbisk kiosklitteratur. Böckerna blev populära i USA från 1950-talet och framåt, och vi blev nyfikna. Eftersom jag är översättare, Lyra författare och redaktör och Leo Andrea är formgivare tänkte vi att ”Äh, nu kör vi! Vi startar ett förlag”.

Hittills spänner utgivningen från smalt till brett, från poesidebuterande Theodor Hildeman Togner till Ann Bannon, okrönt drottning av lesbisk kiosklitteratur. Hur tänker ni kring urvalet framöver?

– Lesbisk kiosklitteratur kommer nog att fortsätta vara en löpande tråd, eftersom vi vill lyfta fram denna för oss – och säkert för fler svenska läsare – relativt okända genre. Vi vill fortsätta ge ut Ann Bannons böcker som är en hel serie. Vi tänker också använda vårt förlag som plattform för att lyfta fram unga debutanter som vi tycker är värda att ges ut.

ANNONS

Du har själv översatt första delen i Ann Bannon-serien: En omaka flicka (Odd girl out), bästsäljaren från 1957. Hur vill du beskriva den?

– Alla böckerna i serien kretsar kring samma karaktärer, Beth och Laura som träffas som studenter och blir kära innan den äldre av dem bestämmer sig för att leva ett konventionellt heteroliv, medan den yngre flyttar till New York, träffar snyggingen Beebo Brinker och lever livet som flata i Greenwich Village. Böckerna i serien är inte skrivna som löpande berättelser utan mer i episoder lite som en tv-serie.

Hur har förlaget gått hittills?

– Det har varit ett jättestort intresse, dels för förlaget som fenomen men också för böckerna. Vi har blivit intervjuade i olika medier från Kulturnyheterna till QX och är härnäst också inbjudna till Umeås kvinnohistoriska museum.

Ni ger ut Queer nation-manifestet i svensk översättning. Varför är det viktigt?

– Inte minst som historiskt dokument är det viktigt. Även om Sverige idag kommit långt vad gäller hbtq-rättigheter är det långt kvar. Det vittnar inte minst den höga andelen självmord bland transpersoner om. Vi får aldrig får glömma de som tidigare stridit för de rättigheter som vi har idag. Särskilt som vi aldrig vet när dessa rättigheter kan komma att ifrågasättas igen, eller tas ifrån oss.

ANNONS
ANNONS