Smaken eller plånboken? År efter år var svaret givet. Och suget efter finöl bidrog till det halländska ölundret.
Nu lever många mikrobryggerier farligt.
Extrema kostnadsökningar i kombination en ojuste skattepolitik ökar risken för utslagning i den svenska bryggerinäringen. Att Sverige, som annars brukar vara snabb med EU-anpassning av regelverk, inte förstått att differentiera ölskatten är ett svek. Men regeringen tycks hellre bjuda på moralkakor än främja svensk näring – det visar även förhalandet av gårdsförsäljning.
– Vi ligger på gränsen till avgrunden och vippar just nu, konstaterar Martin Sunesson på Subbe bryggeri, vilket står att läsa om på HN:s webb.
För att hålla sig flytande har den ena av ägarna behövt ta ett annat jobb - i väntan på den vändning alla hoppas på.
Andra mikrobryggerier har vidgat koncepten för att överleva - likt Byaregården och Pine Ridge. Det ger ett mervärde för besöksnäringen. Fler värdshuskoncept såväl i Falkenbergs innerstad som norr om Varberg berikar.
– Det är en förutsättning för att gå runt. Vi märkte snabbt att det inte går att överleva som småskalig producent i Sverige, förklarade Inger Elftorp på Byaregården redan för ett år sedan.
I dagsläget sägs Halland ha flest bryggerier per invånare. Det borde vara en källa till stolthet. Men när den goda viljan att stödja lokala producenter knockas av lågkonjunkturen krymper marginalerna för bryggerierna.
Tyvärr tyder Konjunkturinstitutets prognoser på att det blir värre innan det blir bättre. Men allt är inte mörker och elände. Lagom till nästa års vintersolstånd förutspås en vändning.
Och när folk får mer pengar i plånboken kan finölen – alltså de lokala mikrobryggeriernas produkter – åter bli alternativet med stort D. Det vore för sorgligt om svensk ölkultur gick kräftgång tillbaka till den namn- och färglösa: "en stor stark".
Att den senare sortens beställning fortfarande är en betydande grej på krogen har delvis att göra med öldrakarnas ojusta metoder. Tack och lov finns hopp om mindre undanträngning – tack vare Konkurrensverket.
Klagomål om att exempelvis Carlsbergs lagvidriga avtal för starkölsleveranser till hotell, restauranger och caféer nådde Konkurrensverket redan 2019. Granskningen tog ett par år, men efter att Konkurrensverkets preliminära bedömning visade att huvudleverantörsavtalen sannolikt är konkurrensbegränsande presenterade Carlberg ett åtagande om justering. Under senhösten slog verket fast att de föreslagna förändringarna kommer att förbättra konkurrensen, och släppte därför ärendet.
Förhoppningen är att fler svenska bryggerier därmed ska kunna göra större sidoleveranser - och exempelvis få en lite mer rättvis chans att erbjuda hågade kunder öl från fat.
Men mer rättvisa konkurrens kräver definitivt även differentierad ölskatt. Christopher Bergenblock (C) tillhör dem som envist pressat på – av förklarliga skäl. Och nog borde regeringspartier som sålde in sig på "hjärtlandsfrågor" begripa vikten av att rädda en utsatt, svensk näring.
