Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Vresroserna i Haverdal tas bort Bild: Lina Salomonsson
Vresroserna i Haverdal tas bort Bild: Lina Salomonsson

Vresrosen har räddat sanddynerna

Vacker att se på och orsakar inte mycket bekymmer.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Apropå

artikeln ”Grävskopor och motorsågar röjer på Grimsholmens sanddyner

Häromdagen läste jag i HN att Länsstyrelsen fått skattepengar från Naturvårdsverket för att ta bort invasiva, oönskade växter på dyner och strandängar. Man använder en jättelik grävskopa; jag blev förfärad. Föremålet för övergreppet var den sedan århundraden i Halland väl etablerade vresrosen; jag har den i min trädgård till stor glädje med sina skära blommor och på hösten dekorativa, stora orangeröda nypon. Den orsakar mig inte större bekymmer än annan växtlighet i trädgården.

Vresrosen finns inte upptagen i EU:s lista över invasiva arter så åtgärden strider mot Naturvårdsverkets villkor för skattepengarnas användning.

Sandflykt har alltid varit ett problem. Man har försökt förhindra skador genom plantering av tallar och på dynerna har man försökt med t ex strandråg. Det höga trycket från badande på sanddynerna har ofta gjort dessa försök fruktlösa. Naturens egen åtgärd att plantera den taggiga men vackra vresosen har däremot ibland räddat dynerna från vindens och människors påverkan.

Det är ofta bäst att naturen får sköta sig själv. Ett mycket bra exempel på detta är den artfattiga växtligheten på strandängarna på den underbara biotopen Morups Tånge. Stora delar av marken täcks på våren av en matta av trift och under resten av året av lågt gräs och enstaka fibblor och andra, låga anspråkslösa växter. Och så har det alltid varit!

Göran L