Tänk er följande scenario. Man ska bygga ett fritidshus på en lantbruksfastighet. Fritidshuset kommer inte att vara synligt från någon annans bostadshus. Det är flera hundra meter till närmaste grannfastighet. Innan bygglov beviljas ska samtliga ägare och delägare till fastigheter som gränsar till huvudfastigheten ges möjlighet att protestera. De tillsänds både fasadritning och, hör och häpna, planritning. Alltså ritning på hur huset ska se ut inuti! Somliga som får detta bor flera kilometer från det lilla luktfria fritidshuset. Men sådan är lagen, enligt handläggaren.
Men om kommunen planerar att låta anlägga en omlastningscentral för djurkadaver, som högst sannolikt luktar en smula mer än det lilla fritidshuset, då behöver bara boende vars bostadshus ligger inom 500 meter informeras. Det är svårt att tro att det är sant!
Visst får man förtroende för svensk lag och myndigheter!
Planerna är att omlastningscentralen ska placeras på f.d. Bösarpsdeponin. Detta är ett område som för övrigt är kuperat och naturskönt och används för allehanda rekreation, ridning, promenader, svampplockning etc. Stanken som blir följden av de här planerna kommer naturligtvis att omöjliggöra detta. Och inte bara stanken. Trafikmiljön kommer att förändras. Ökad trafik på anslutningsvägarna, som på grund av kurvaturen har dålig sikt, kommer att ytterligare öka risken för olyckor för inte minst vandrare, ryttare och cyklister.
Det finns dessutom ett antal familjer vars bostadshus ligger långt innanför "stankgränsen", familjer som sannolikt har gjort stora investeringar i sitt boende. En omlastningsstation för djurkadaver sänker värdet på deras investeringar och förstör deras boendemiljö. Har dessa familjer tillfrågats?
Lägg ner planerna på en omlastningscentral i Bösarp. Det finns säkert mindre natursköna områden som lämpar sig bättre för denna verksamhet.
Vänligen
Liliane Marckert Olsson