till "Den biologiska utarmningen i skogen fortsätter" (19/4)
Varberg. Halmstads ornitologiska förenings ordförande Anders Wirdheim är av uppfattningen att den svenska skogen utsätts för biologisk utarmning och att detta påverkar fågellivet negativt. Möjligen har han inte tagit del av sin egen organisations inventeringsresultat. Den stora trenden är att vi fått allt fler fåglar. Att vissa arter minskar periodvis, återhämtar sig och dyker upp på nya platser har att göra med att fåglar är mobila.
De lämnar platser som försvårar deras livsvillkor och etablerar sig på platser som är bra för artens fortlevnad. Så kan man exempelvis konstatera att hotade arter i jordbrukslandskapet kunnat etablera sig på hyggesytor i skogslandskapet. Hyggen med lämnad hänsyn erbjuder en variationsrik miljö som påminner om en trädklädd betesmark med kvarlämnad underväxt, mindre trädgrupper och kantzoner. Törnskata, buskskvätta, gulsparv, nattskärra och trädlärka förekommer i dag ofta på eller i närheten av hyggen.
Var gick vi då så fel Anders Wirdheim? Var det när skogsägarna blev dubbelt miljöcertifierade och gjorde frivilliga avsättningar av områden med höga naturvärden, som bland Södras 51 000 medlemmar i dag uppgår till i genomsnitt åtta procent av skogsmarken?
Var det när vi inledde en satsning på att spara lövträd och som gjort att granen andelsmässigt minskat? Sedan 1993 har vi fått 120 miljoner fler lövträd i de sydsvenska skogarna. Eller var det kanske fel av Södra att på eget initiativ införa blå målklasser för att skydda skogens vatten?
I den senaste rapporten framtagen av BirdLife Sverige, ArtDatabanken och fågelstationerna i Ottenby och Falsterbo slås det fast att fåglar är en bra indikator i klimatförändringen. Häckningscykler förändras och vi får en invandring av nya arter som ”med stor sannolikhet kan kopplas till klimatförändringarna”. Hur kan då Anders Wirdheim vara så säker på att det är skogsskötseln som är avgörande för fågellivet? Var finns det vetenskapliga stödet för den alarmistiska tesen?
Intressant är också hänvisningen till miljömålen för skogen. De kriterier som satts upp för generationsmålet Levande skogar kan inte nås om så allt skogsbruk skulle upphöra. Låt oss citera Herman Sundqvist, som före dess att han tillträdde som generaldirektör för Skogsstyrelsen förklarade att: ”En del preciseringar till Levande skogar är så svepande att målet inte kan nås ens om all mänsklig verksamhet i Sverige skulle upphöra.”
Det går inte att ta sådana mål på stort allvar. De viktigaste målen i Levande skogar är redan nådda (hård död ved, formellt och frivilligt skydd, mer gammal skog och mer äldre lövrik skog). Vi lämnas med ytterligare ett antal frågeställningar. Vad anser ornitologiska föreningen att vi ska göra för att möta efterfrågan på skoglig råvara? Ska vi importera virke från länder där naturhänsynen inte är lika utvecklad? Ska vi ersätta den förnybara råvaran med mer olja, stål och betong? Ska vi lägga ned en verksamhet som är avgörande för en levande landsbygd och som bidrar till välfärd i form av vård, skola och omsorg?
Kritiserar man svenskt skogsbruk så hårt som Anders Wirdheim gör bör man ge svar på de frågorna.
Gustav TibblinMedlemschef Södra
