Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Talmanshälsning. Nu hänger det främst på tre personer: Ulf Kristersson, Annie Lööf och Stefan Löfven, skriver Ola Johansson (C). Alla tre har hälsat på talmannen Andreas Norlén. Bild: Henrik Montgomery/TT
Talmanshälsning. Nu hänger det främst på tre personer: Ulf Kristersson, Annie Lööf och Stefan Löfven, skriver Ola Johansson (C). Alla tre har hälsat på talmannen Andreas Norlén. Bild: Henrik Montgomery/TT

Vi strävar fortfarande efter en alliansregering

Nu krävs tålamod, uthållighet och förmågan att vara konstruktiv.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Som Centerpartistisk riksdagsledamot får man många frågor och kritiska kommentarer till vårt agerande efter valet och under de talmansrundor som pågår. Kort sagt gör vi precis det vi lovat väljarna under hela valrörelsen. Vi ska rösta bort den tidigare rödgröna regeringen och sträva efter en alliansregering med fyra partier, under Ulf Kristerssons ledarskap. Det är fortfarande den planen vi jobbar efter. Huruvida vi lyckas med det hänger främst på tre personer, Kristersson själv, Stefan Löfven och Annie Lööf.

Det är givetvis olyckligt att vi ännu efter tio veckor inte har en regering. Många är dom som tappat tålamodet och ger den ena efter den andra skulden för att det dröjer. Valresultatet den 9 september är grundorsaken till svårigheterna. Ingen partiledare kan räkna med att få igenom sin politik ograverad i regeringsställning. Så som det har varit för de Rödgröna under fyra år, kommer det att fortsätta till 2022, eller över ett extraval.

Ulf Kristersson föll, eftersom hans regeringsunderlag hade blivit svagt och skulle vara beroende av SD för att få igen sin politik. Något som Åkesson med all önskvärd tydlighet påpekat inte är villkorslöst. Det vore självklart en belastning för hela Alliansen som ju tillsammans gått till val på löftet att inte förhandla med det enda partiet i Riksdagen med rötterna i nazismen.

Sverigedemokraternas syn på svenskhet, minoriteter, etnicitet och medias frihet markerar tydligt på vilket sätt de skiljer ut sig från populistiska partier i övriga Norden, medan deras samrören med broderpartier i Ungern och Polen borde skrämma varje demokrat. Utvecklingen i dessa länder förskräcker och är talande exempel på vad som händer när högerextrema åsikter normaliseras i ett samhälle. Vi ser det som vår uppgift att förhindra en sådan utveckling i Sverige och det var därför vi motsatte oss Kristersson i den första omröstningen. Den som på riktigt värnar Allianssamarbetet borde inse att vi inte kan ha en regering som blir beroende av eftergifter till SD.

När Centerpartiets ledare nu fått uppgiften att sondera möjligheterna att kunna styra landet är det min tro att nycklarna till de låsta dörrarna passar bättre. Annie Lööf är skicklig och smart, men hon är ingen trollkvinna. Hon behärskar inte healing, så de som känner sig kränkta får själva slicka sina sår. Nu behövs tålamod, uthållighet och förmågan att vara konstruktiv, utan att låta sig påverkas av alla hatfulla personangrepp som förekommer emot Annie som person.

Det är också befriande att vi har en sonderingsperson utan egna ambitioner att vara statsminister. Det underlättar, då syftet primärt är att skapa förutsättningar för någon av dem som verkligen traktar efter posten att kunna tillträda. I Riksdagen finns 6 partier som representerar över 75 procent av folkviljan. Att låta ytterkantspartierna, V och SD, hålla svaga regeringar i strypkoppel är sämre för Sverige än det faktum att regeringsbildandet för tillfället drar ut på tiden.

Ola Johansson (C)

riksdagsledamot