Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Janerik Henriksson/TT
Bild: Janerik Henriksson/TT

Vi borde fått vara alliansfria

Vår roll i världen som medlande och alliansfritt fredsälskande folk har gett oss sympati och vänner runt om i världen, skriver Alf Hjertström.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Många statsmän och politiker av olika sorter och med olika värderingar har suttit i Harpsundsekan. Många finska krigsbarn har skapat sin framtid i vårt land, också från andra nordiska länder. Många tyskar kom med svenska vita bussar och judar med Raoul Wallenberg, balter flydde över Östersjön, från Grekland kom man undan diktaturen med Theodorakis och Kallifatides, från Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1967 flydde man från Putins föregångare, med Edelstams hjälp från Chile, ja alla fick en fristad i vårt land och många rotade sig med arbete och familj. Många politiska flyktingar har fått en fristad och yttrandefrihet på Brunnsvik, många för att efter kriget och senare återvända till sitt eget hemland för att bygga upp demokratin.

Efter kriget blev det en stor arbetskraftsinvandring, tack vare den svenska industrins tillväxt, från Finland, Jugoslavien och Italien och många andra länder. I början på 90-talet kom tiotusentals flyktingar från inbördeskrigen på Balkan till Sverige, i dag Ukraina, som vårt land ger fristad för många flyktingar från. Under senare tid har bristen på spetskompetens lett till ökad önskad inflyttning, som vi inte vet hur långvarig den kommer att bli. En allt större del av den svenska befolkningen kommer att ha gener från släkt i andra länder och kulturer.

Vi är sannerligen ett mångkulturellt samhälle.

Mot detta arbetar en minoritet av den svenska väljarkåren med sikte på en rasren och monokulturell befolkning, som förväntas utvecklas i sin egen bubbla.

Vi har gett stöd åt den statslösa palestinska folket, som lever som flyktingar, och med kraft reagerat mot krigen i Vietnam, Irak och Afghanistan. Vi har drygt ett hundra tusen kurder utan hemland som sökt sej till vårt land efter militärkupper och förföljelse. Folkgrupper som armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker och andra kristna grupper som levde under det ottomanska riket och har i hundratusental funnit fristad från religiösa och etniska rensningar i Sverige. Under senare år har vårt öppna land lockat så många asylsökande, migranter och nödlidande, att mottagandet och integrationen ställts på svåra prov.

Vår roll i världen som medlande och alliansfritt fredsälskande folk har gett oss sympati och vänner runt om i världen. Bilden av Sverige kommer verkligen att förändras, om vi ingår i en kärnvapenallians och lierar oss med stater, som inte uppfyller krav på mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Synen på vårt land som jämlikt och demokratiskt utan hänsyn till religion eller etnicitet krackelerar. Vill vi verkligen sätta oss i samma båt och ro Nato-skutan med Erdogan? Vår sekellånga alliansfrihet borde våra barn och nya generationer få fortsätta med och med den få den trygghet och det samarbete den gett oss genom alla kriser och krig under flera hundra år.

Alf Hjertström