Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

2006 var 11 stycken,  2010  8, 2014 9, och 2018 bara 6 riksdagsledamöter 65 år eller äldre, skriver insändarskribenten. Bild: Claudio Bresciani / TT
2006 var 11 stycken, 2010 8, 2014 9, och 2018 bara 6 riksdagsledamöter 65 år eller äldre, skriver insändarskribenten. Bild: Claudio Bresciani / TT

Vi äldre måste få vara mer delaktiga i styrande organ

Vi har gett de nu styrande utbildning och i val förtroende att fatta beslut de själva och deras föräldrar och barn får del av, skriver Alf Hjertström, 88 år.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Jag är 88 år och en av de dryga 1,6 miljoner äldre, som ingår i den så kallade riskgruppen.

Tre stora pensionärsorganisationer organiserar enligt uppgift 750 000 av oss.

Jag har kontakt med många, som upplever, att vi har ett samhälle, som inte betraktar många av oss myndiga nog att själva ansvara för vår livsföring. En del av oss har god man, men som grupp och valboskap är vi en stor del av valmanskåren utan motsvarande inflytande i landets styrande organ. 2006 var 11 stycken, 2010 8, 2014 9, och 2018 bara 6 riksdagsledamöter 65 år eller äldre. S, Mp, V eller C hade inte någon. Knappt 7,5 miljoner personer var röstberättigade i 2018-års riksdagsval. Nästan två miljoner av dem hade fyllt 65 år. Det är knappt 27 procent av väljarkåren. Men andelen 65-plussare på riksdagsbänken var bara 1,7 procent 2018.

Många av oss framlever sin sist tid i äldreboenden. Det är för de allra flesta en trygg och angenäm avslutning på livet. Många exempel och ännu fler påståenden tyder på annat. Andra av oss mer lyckligt lottade tillbringar sina dagar i eget boende och får sin livsföring hjälpta av nära och kära. Men ingen av oss får själv avgöra när, var och hur livet ska sluta.

Det är inte pengar det handlar om. Det är respekt för oss äldre och delaktighet i det som berör oss. Vi har varit verksamma i olika roller och verksamheter i samhället. Vi har betalat våra skatter solidariskt. Vi har gett de nu styrande utbildning och förtroende att fatta beslut de själva och deras föräldrar och barn får del av. I många kulturer ges ålderdomen respekt. Det rimmar illa med det vi ibland kan känna i det folkhem och välfärd vi en gång var med och byggde upp. Och aldrig har vi i modern tid varit så dåligt representerade i riksdagen. Och just nu känner vi oss mer utanför och ensamma än någonsin.

Det saknas ålder och erfarenhet bland politiker idag. Jag vill inte tala om åldersrasism. Livet har ändå lärt mej att just åldern ger ett helikopterperspektiv över det mesta, över samhällen, människor och omvärlden. Inte minst ger fel och misstag lärdom och erfarenhet. Allt detta gäller inte minst då man tar och har ett politiskt ansvar.

Alf Hjertström