Säkerhetsläget i Europa och resten av världen är djupt instabilt. Maktbalansen är under omdaning och vi vet inte längre med säkerhet vilka länder/vilket land som kommer att sluta som stormakt att räkna med. Det är nu flera länder som traktar efter herravälde än vi som nu lever har sett förut.
I ett sådant läge borde små länder som Sverige avvakta och skynda långsamt; ingen vet hur maktkampen ska sluta, vilka som de facto deltar i den, med vilka medel den utkämpas och vilket slags styresskick den kommer att leda till i de länder som väljer (eller tvingas) att ansluta sig till endera parten. Och icke vet man vilka dessa parter kommer att vara. Kina? Indien? Turkiet? Förutom USA och Ryssland då. Vilka länder stöttar vilka makter? Vad kan ”vänskapen” mellan Kina och Ryssland komma att leda till?
Utan en djupgående analys av maktbalansen i världen kastade regeringen in en ansökan om medlemskap i Nato, den ordning i världen som ansluter sig till stormakten USA.
Eller vänta nu, vilken är den stormakt som dominerar Nato? I de anslutna länderna sägs råda demokrati och yttrandefrihet. Men hur ser det ut i verklighetens Polen, och i Turkiet t ex? Och är alla länder i Nato nöjda med maktbalansen? Råder det verkligen demokrati i länderna och upprätthålls förbudet mot angreppskrig av alla länder? Och framför allt, hur kommer det att se ut om några år? För det går inte att ta miste på att det pågår en omstrukturering av maktbalansen i världen. Vi vet inte hur den slutar. Till exempel skulle ett maktskifte i USA kunna göra så att USA tappar intresset för Nato. Vilket land tar då över dominansen?
Vad är Turkiet och Erdogans målsättning i förhållande till omvärlden? Kanske vill Erdogan återupprätta det Osmanska riket, som ju var en betydande stormakt innan första världskrigets slut. Det går inte heller längre att säga att Turkiet är en demokrati när i princip all opposition har förbjudits och det leder till långa fängelsestraff att ens milt kritisera Erdogan.
Och vad pågår i södra Syrien, krigar Turkiet i självförsvar (som är tillåtet enligt Nato:s regler) eller är det ett angreppskrig (som är förbjudet enligt NATO:s regler)? Och vad vill Turkiet i så fall med det? Vad händer med den Islamiska Staten om Turkiets krigande i Syrien leder till att krigsfångarna därifrån släpps fria, fulla av hämndlystnad?
Sveriges statsledning fjäskar nu för att envåldshärskaren Erdogan ska släppa in oss i Nato, låter sig utpressas att utlämna personer med flyktingstatus och till att exportera vapen till landet, trots att Turkiet för krig i södra Syrien; ett krig som man påstår vara i självförsvar men som lika sannolikt är ett angreppskrig på kurderna där. Enligt uppgifter använder Turkiet dessutom kemiska stridsmedel mot den kurdiska civilbefolkningen i södra Syrien. Ett Nato-land begår i så fall krigsbrott. Och Sveriges regering fjäskar.
Vem definierar förresten vad som är angreppskrig och vad som är självförsvar? Enligt Putin t ex, sker ju det ryska angreppet på Ukraina i självförsvar!
Nej, om man väljer att ingå en militärpakt måste man veta att det verkligen bidrar till fred och stabilitet! Om det är det man vill uppnå. Att ingå i en militärpakt därför att man blir provocerad av Putins hotelser om vedergällning om Nato utvidgas är synnerligen oövertänkt. Det är ju faktiskt sannolikt att han menar allvar! Och märk väl, Putin är inte den förste ryske ledare som ser en utvidgning av Nato som ett hot att försvara sig mot! Så var det redan under 1900-talets Sovjet! Därför är det också nu snarast ett hot mot säkerheten i Europa om Sverige och Finland går med i Nato!
Svaret på rubrikens fråga blir: Ingen!
Slutsatsen blir att det vore bättre för Europas säkerhet om Sveriges regering återkallade sin ansökan om medlemskap i Nato!
Ingela Svenson (V)
Ordförande i Vänsterpartiet i Varberg