Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

På sextiotalet hade man en plan för att bygga bort bostadsbrist och ett steg ut ur Fattigsverige, skriver insändarskribenten. Bild: Janerik Henriksson/TT
På sextiotalet hade man en plan för att bygga bort bostadsbrist och ett steg ut ur Fattigsverige, skriver insändarskribenten. Bild: Janerik Henriksson/TT

Vem har råd med bostad?

Nu har vi ett nytt fattigt Sverige.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Tja, vem har råd att hyra en lägenhet? Bostadspolitiken har lämnat över ansvaret till marknaden. Den som inte har råd med hyran får vara utan bostad. Det är ju ett sätt att minska efterfrågan på bostäder. Någon framåtsyftande politik för att rusta samhället för nya utmaningar finns inte. Att bygga billigare bostäder har en mindre prioritet än det aktuella säkerhetsläget och koranbränningen.

På sextiotalet hade man en plan för att bygga bort bostadsbrist och ett steg ut ur Fattigsverige. Det skedde samtidigt som kärnkraften byggdes ut allt på grund av politiska ambitioner att utveckla samhället. Nu finns ingen politisk vilja utan ansvaret lämnas till individen, inte för att möta människors behov.

Nu har vi ett nytt fattigt Sverige som släpper in också utländskt kapital för att finansiera infrastruktur och köpa upp företag. Den enda ljuspunkten i byggandet där staten tar initiativ är singel rum hos Kriminalvården. Man har ju även planer på att köpa lägenheter utomlands. Kontraktstider är varierande, fri mat och terapi och ett yttre skydd mot terrorister. Hyran är 3 000 kronor dagligen och staten betalar.

För att lösa bostadsbristen har vi fått friggebodar, attefallshus, kanske är det dags för backstugor.

Vem som är minister för bostadspolitiken vet ingen.

Backspegel eller blindstyre