Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

För de flesta sjöar och vattendrag finns det vattenägare, så också i sjöarna i Varbergs kommun, skriver insändarskribenten.
För de flesta sjöar och vattendrag finns det vattenägare, så också i sjöarna i Varbergs kommun, skriver insändarskribenten.

Vattnet vi tar för givet

Vattnet är en enormt viktig tillgång och en förutsättning för bland annat centralortens (stadens) expansion och utveckling, men vi som bor i området tillhör ju också kommunen, skriver Tord Andersson i Nösslinge.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Vattnet har blivit hårdvaluta i många delar av världen och börjar också bli det i Sverige. Hur är det då i Varbergs kommun? Som de flesta märkt byggs nu ett gigantiskt vattentorn i Träslöv. Detta ska fyllas med en otrolig mängd vatten, för att klara vattenförsörjningen i kommunen. Vattnet kommer i huvudsak att tappas från sjön Neden, som fylls på från sjön Mäsen.

Det kommunala bolaget Vivab sköter verksamheten. Varje dygn tappas ca 26 miljoner liter vatten och varje person som utnyttjar det kommunala vattnet gör slut på ca 140 l/dygn. Stora mängder. Allt vatten som levereras håller dricksvattenkvalitet, men bara en liten del används som just dricksvatten eller i livsmedelshantering. Det mesta går åt till annat; spola toaletter, dusch, disk, biltvätt, fasadtvätt och annan rengöring, både i hushåll och i industrier.

Verksamheten finansieras av taxor, d.v.s. den som förbrukar vatten får betala för det. Denna intäkt som Vivab får av sin vattenförsäljning, finansierar verksamheten. Ju mer vatten som säljs desto högre intäkt. Det finns alltså litet incitament för att spara vatten. Som boende vid ovanstående sjöar, ställer man sig ofta frågan när vattennivåerna är låga; varför inget bevattningsförbud eller förbud att fylla pooler och annat onödigt?

Nu tror nog många att vattnet är ”allmän egendom”, men så är inte fallet. För de flesta sjöar och vattendrag finns det vattenägare, så också i sjöarna i Varbergs kommun. De flesta sjöar är skiftade, d.v.s. gränsen är dragen på karta ut över vattenytan. Är den inte det så gäller regeln att den som har mark till strandlinjen, så är man också ägare till vattnet utanför. Enligt Vattenlagen i Jordabalken, råder var och en över det vatten som finns inom fastigheten. Jag tror inte många av vattenägarna för ovanstående sjöar, känner att man har någon rådighet över sitt vatten.

Varbergs kommun, genom Vivab, bedriver nu vattenverksamhet och för detta finns det en vattendom, som ska styra verksamheten. Bland annat anges mininivåer för sjöarna och minsta utflöde för åarna som avvattnar, bland annat Himleån. Det är ganska tydligt vad intentionen för vattendomen är, men eftersom den är vagt skriven, behöver Vivab inte följa den. Man kan i princip tappa hur mycket vatten som helst. Enligt Vattenlagen har också den som bedriver vattenverksamhet skyldighet att tillse att inte åsamka skada med sin verksamhet. Vad som kan vara skada är inte alltid så lätt att avgöra? Sänkt grundvattennivå med risk för torrläggning av brunnar, påverkan på fiskbestånd kan vara exempel på skada. Ett stort geografiskt område kring ovanstående vattentäkter är avsatt som vattenskyddsområde. Här gäller olika former av restriktioner och vill man som boende här bedriva verksamhet, bygga eller borra brunn, får man räkna med extra tillståndskostnader. Det borde ju rimligen vara tvärtom. Det vill säga att boende i området kompenseras för de merkostnader kommunens vattenverksamhet ger.

Vattnet är en enormt viktig tillgång och en förutsättning för bland annat centralortens (stadens) expansion och utveckling, men vi som bor i området tillhör ju också kommunen. Det är ju rimligt att också våra intressen och rättigheter bevakas. Det minsta man kan kräva är att Vivab noga följer intentionerna i vattendomen och inte tänjer på lagstiftningen.

Tord Andersson

Nösslinge