Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Det riktigt stora problemet med vargen i Sverige är den utbredda illegala jakten, skriver insändarskribenten. Bild: JONAS EKSTRÖMER / TT

Vargdebatten förs på fel grund

En feltolkning bakom kravet på utökad licensjakt.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Svar

på "Därför har riksdagen rätt om ökad vargjakt"

Den 7 maj publicerade HN en ledare om vargar som krävde att den svenska vargstammen ska begränsas kraftigt genom utökad licensjakt. Som bakgrund fanns ett förslag från riksdagsmannen Kjell-Arne Ottosson (KD).

KD har nu fått stöd från M, C och SD för ett så kallat tillkännagivande till regeringen om att vargstammen måste minskas kraftigt. Detta trots att Kjell-Arne Ottosson bygger kravet på en feltolkning.

Kjell-Arne Ottosson hävdar att forskningsprojektet Skandulv kommit fram till att den svenska vargstammen inte behöver bestå av fler än 100 djur för att vara livskraftig. Men han förtiger att detta är under förutsättning att stammen har stor genetisk variation och att det regelbundet vandrar in nya vargar. Så är inte alls fallet. Tvärtom lider stammen svårt av inavel och nya vargar blir i regel skjutna.

Riktigt illa blir det när Kjell-Arne Ottosson anser att politikerna, och inte forskarna, ska bestämma vad som är vetenskap. Det skulle inte accepteras i andra sammanhang, men det fungerar i en riksdag där jägarna har en kraftig överrepresentation. Bland svenska folket är knappt 3 procent jägare, men i riksdagen har andelen länge legat på 15–20 procent. Vi ska vara glada över vår föreningsfrihet, men när ett särintresse tillåts påverka politiken, finns skäl att vara vaksam.

Ledaren hävdar att få politiska frågor har samma polarisering mellan stad och landsbygd som vargfrågan. Det är riktigt att fler i städerna än på landsbygden försvarar vargen, men den forskning som bedrivs visar att även bland landsbygdsbefolkningen är det fler som säger ja än nej till vargen.

Det riktigt stora problemet med vargen i Sverige är i stället den utbredda illegala jakten. Denna är väl belagd men förnekas eller förringas av jägarnas organisationer. Att ta lagen i egna händer är mycket allvarligt, i vilket sammanhang det än gäller. Det är där både Kjell-Arne Ottosson och ledarskribenten borde lägga sin energi, i stället för att försöka få regeringen att fatta beslut på fel grund.

Anders Wirdheim

företräder ideell naturvård i länets viltförvaltningsdelegation