I Varberg ska grundskolan vara inkluderande. Alla elever ska ingå i en vanlig klass. Ingen ska lämnas utanför. Så vill Skolverket ha det.
Det finns ett problem. Alla elever klarar inte inkludering, bl a vissa elever med adhd och autism. Varken på nationell eller lokal nivå finns tillräcklig kunskap om problemen för dessa elever. Effekten kan bli att de inte får slutbetyg. Tyvärr drabbas allt fler i landet av detta.
Mitt barnbarn har autism och adhd. I våras gick hen bara sporadiskt i skolan. Den mesta tiden satt hen hemma. Skolans personal försökte få hen till skolan. En åtgärd var att hen ibland fick gå ifrån klassen till en så kallad Flexgrupp. Dit gick också några andra elever. Barnbarnet gjorde väldigt lite skolarbete. Den mesta tiden spelade hen på sin surfplatta.
Tidigare var barnbarnet ofta i vanliga klassen för att träffa kompisarna. Men, att vara i en vanlig klass kräver väldigt mycket energi av elever med autism. Alla intryck formligen rusar in i hjärnan. De saknas vissa ”filter”. Mitt barnbarn orkade inte gå i skolan fast hen verkligen ville.
Mitt barnbarn skulle behöva tillhöra en liten grupp. För hen fungerar inkluderingen inte. Att det inte passar alla vet många andra kommuner. Till exempel Linköping. Där accepterades inte kravet på ”ovillkorlig” inkludering. Kommunen drev frågan till högsta förvaltningsrätten. Där vann kommunen. Man får ha fasta resursgrupper.
I Varbergs kommun har tjänstemännen uppenbarligen inte tillräckliga kunskaper om neuropsykiatriska funktionshinder. Många elever riskerar därför att inte få den utbildning de har rätt till. Det kan leda till stora framtida kostnader.
Möjligheterna för alla att nå skolans mål var inte någon stor fråga i valdebatten. Därför frågar jag nu er som är nyvalda politiker i Varberg om ni är beredda att ge eleverna utbildning enligt lagen. Är ni beredda vidta åtgärder, även om det kostar lite mer på kort sikt? Eller ska dessa elever överges också i framtiden?
Farfar Gunnar
