Svar
på "En livligt folkbildande debatt om Lenins betydelse"
Lasse Diding är en lysande skribent, vilket han bland annat visar i sina essäer på facebook. Om han varit centerpartist hade han sannolikt handplockats till HN som ledarskribent. Diding är Varbergs Enfant Terrible som roar vissa och upprör andra. För några år sedan erbjöd han staden en staty Damen med handväskan, som symboliserade den lilla människans kamp mot nazism. Varbergs borgerliga majoritet tackade nej, ett nej som påhejandes av Maria Haldesten. Ett obegripligt beslut enligt mig och många varbergare.
Diding är även en stor sponsor till kultur i Varberg.
Härmed slut på artigheterna!
Att Sovjetunionens kamp var helt avgörande vid besegrandet av det nazistiska Tyskland kan väl aldrig ifrågasättas. Jag kan inte finna att Haldesten i sina texter gjort det.
Diding påstår "att i Varberg har vi nu i mer än ett decennium haft en livligt folkbildande debatt om den gode Lenins betydelse i världshistorien". Var har denna debatt förts?
Själv har jag varit en flitig deltagare de seminarier med namnet "Fria Tankar" som under åren 2009-16 hölls på Didings hotell. Jag kan inte minnas att "den gode Lenin" debatterades där.
Att Lenin var en intellektuell gigant är odiskutabelt. Han var den praktiske uttolkaren av Marx' och Engels teorier om det socialistiska statsbygget och vägen mot proletariatets diktatur. Lenin dog 1924 och han fick själv aldrig se hur hans socialistiska stat utvecklades.
Tidigt tog Europas socialdemokratiska partier avstånd från Lenins teorier.
Lenin betraktades som så farlig, att när han 1917 på resa passerade Sverige, ringde den ledande socialdemokraten Erik Palmstierna till Hjalmar Branting och föreslog att Lenin skulle skjutas eller fängslas, ett förslag som Branting avvisade.
Medan den demokratiska socialismen utvecklade ett koncept med blandekonomi och strävan efter välfärd åt alla, var det kommunistiska system som hade Lenin som arkitekt dysfunktionellt, centralstyrt och elitistiskt med planekonomins femårsplaner som varken gav folket bröd eller fyllde på statskassan.
På 50-talet var jag student i Göteborg. Det var en tid med återuppbyggnad av det krigshärjade Europa. Bland oss unga studenter var det flera som reste ut i Europa för att bygga vägar i Jugoslavien, studera och lära. Ofta söktes kontakt med studentorganisationer i de nya öststatsländerna. Vad man fann i Öst-Tyskland, Tjeckoslovakien, Polen och Ungern var socialistiska regimer, som präglades av ofrihet och katastrofal varubrist. Östeuropas statsapparater var till stor del konstruerade efter Lenins idéer om den kontrollerande staten utan tolerans för oliktänkande.
Detta var "den gode Lenins" bidrag. Därför ter det sig absurt att ha ett pris vars namn associeras till förtryck och diktatur.
Jag tror på Didings vilja att ge förtjänta konstnärer och författare ett pris, som till årets mottagare Kajsa Ekis Ekman. Men varför kalla priset Leninpriset. Lasse Diding skulle få få minst lika mycket uppmärksamhet och pr om priset kallades Didingpriset.
Men ändå, om Lasse Diding nödvändigtvis vill ge en homage till Lenin, så kan han ju ta sin nyinköpta fyra ton tunga Leninstaty och placera den utanför hotell Havanna.
Thord Erasmie