Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

I skoldebatten får vi höra bekymrade politiker, prata om att betygen blir sämre för de svenska skolbarnen, skriver insändarskribenten. Bild: Henrik Montgomery/TT
I skoldebatten får vi höra bekymrade politiker, prata om att betygen blir sämre för de svenska skolbarnen, skriver insändarskribenten. Bild: Henrik Montgomery/TT

Vad ska man göra när skolan inte fungerar?

Barn lär sig av att lyckas, då måste vi skapa förutsättningar för dem att göra det, skriver Wilma Dahlström, 17 år.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Man kan alltid börja skolan igen, betyg går alltid att läsa upp. Men trasiga hjärtan går inte att laga.

Vad ska man göra när skolan inte fungerar, vad ska föräldrar göra. Och vad är skolan skyldiga att göra? Var är samhället när allt brakar samman?

Våra skattepengar borde kunna få skolan som en gång i tiden fungerade, att fungera igen. Vad går då pengarna istället, och varför gör pengarna som går till skolan ingen större skillnad?

I skoldebatten får vi höra bekymrade politiker, prata om att betygen blir sämre för de svenska skolbarnen. Att det ibland går bättre för flickor än för pojkar eller tvärtom. De pratar om eget ansvar, och eget arbete ”Ungarna är stora nog” men trots allt så är de bara barn. Lika stora och lika små som när ni vuxna gick i samma skola som en gång i tiden fungerade.

Jag tror att vi måste byta spår i debatten. Vi måste prata om de lärare som inte borde vara lärare. Pedagogerna som inte har tillräckligt med kunskap. Rektorerna som tar beslut utan rätt utbildning. Vi borde också prata om att gå tillbaka till den gamla läroplanen.

Hur mycket krav vi ställer på barn kommer avgöra hur många diagnoser de får. 2011 gjorde man om läroplanen, därefter har diagnoserna ökat kraftigt, enligt Christopher Gillberg, professor i barn- och ungdomspsykiatri (Uppdrag gransknings serie bokstavsbarnen i SVT). Samtidigt som det självklart finns barn som blivit hjälpta av en diagnos.

Förr fungerade skolan, det fanns disciplin, lärarna ställde krav. Och när alla barn satt stilla, såg man vilka som inte klarade av det. Men i dag när en lärare ska få 30 elever att förstå kommer de barn som har en outredd diagnos hamna mellan stolarna. För att även de barn som vanligtvis hänger med, inte heller förstår.

Barn lär sig av att lyckas, då måste vi skapa förutsättningar för dem att göra det. Barnen gör allt för att klara skolan, men misslyckas trots hjälpinsatser. Skolan kollar på med pengarna dolda i fickorna. Politikerna tjafsar om vem som lägger flest miljarder på samma politik som gör mer skada än nytta.

Ungdomar kommer inte in på gymnasiet för att de har lägre meritpoäng än vad som krävs. I dag har Sverige ett skolsystem, där du kan ”kuggas” i grundskolan. Vem ska ta hand om de barnen, vem ska fånga upp dem, vem ska stötta på vägen och säga att man kan lyckas ändå? Många hinner utveckla depressioner och ångest. Vissa blir hemmasittande, och fastnar i dåliga mönster.

Om man skulle sänka åldern för folkhögskola till 16 år blir det ett alternativ till gymnasiet. Vi bör även gå tillbaka till 1-5-betygssystemet. Så att ingen direkt blir utesluten ur skolan.

Samhället förlorar på att fullt kapabla människor inte kan vara med och bidra. Det borde vara som det var förr. Man tog till vara på all hjälp och arbetskraft man kunde få. Det var bara att gå och fråga om man kunde bidra med något . Men vårat ”fyrkantiga” samhälle tillåter inte det.

Jag är en av de ungdomar som valt att hoppa av. Visst händer det att jag ibland ser andra ungdomar umgås med kompisar, träffas sent på kvällen och vakna trötta dagen efter och ses på skolan. Ibland går jag förbi skolan. Jag tittar in mot skolgården och tänker. ” Här går alla barn lyckliga och glada precis som det ska va ” medans mitt liv är satt på paus i väntan på något nytt.

Att hoppa av skolan, att ställa sig utanför ”det etablerade ” och börja trampa en ny stig i ett vildvuxet gräs är svårt, kanske något svårare om man är ung och ensam.

Wilma Dahlström 17 år